När jag var yngre och man på tunnelbanan inte alltid hade en mediaspelare i fickan så hade jag en lek för mig själv; det var att välja ut en person och fundera vad personen kom ifrån och vad de skulle göra. Det blev en övning i fantasi där den aningen stressade affärsmannen kanske var på väg hem för att rädda sitt förhållande, där en ung man var hemlig agent som skulle göra en avlämning eller ett par som satt på tunnelbanan kanske hade mörka hemligheter för varandra. Nöjet i denna lek var att man fick intrycket att man fick en insikt i någonting som hände; trots att det var helt påhittat.

Den här leken återkommer ofta i tankarna när jag läser Chris Bergs böcker om fd operatören Rickard Häll. Alla böckerna i vad som med Ikaros blir en trilogi har utspelat sig i skymundan av det offentliga medvetandet och även om vissa av händelserna hamnar i offentligheten skulle mycket av historien kunna vara något som sker i bilen framför dig på motorvägen eller i den lägenhet du går förbi på väg hem från jobbet.

Boken slösar ingen tid på störa huvudpersonen under fredagsmyset; istället kastas du rakt in i historien och får bara lite kort om vad som hänt innan. Vanligtvis innebär detta att författaren vill avhandla historien i en rätt rask takt men här har Chris Berg valt att blanda in en hel del lugnare segment utan att minska på spänningen vilket jag uppskattar. Osäkerheten i vad som kommer hända och de många vändningarna i historien skapar en fascinerande berättelse.

Bokens styrka ligger utan tvekan i karaktärerna. De är realistiska skildringar av personer som försöker göra det bästa av en knepig situation och även om somliga av dem får mindre utrymme än andra så känns deras tankegångar realistiska med bakgrund för vad de utsätts för. Det gör i sin tur att man bryr sig om de personer som gestaltas och gör en investerad i historien; även om alla man följer inte nödvändigtvis är sympatiska.

Ikaros är för mig ett typexempel på vad jag kallar ”lågintensiv” technothriller; där allting sker i skymundan och historien stannar på ett mer personligt plan istället för att påverka alltför mycket på världen runtomkring. Det skadar inte att boken både är spännande, välskriven och med en intressant handling – likt de två tidigare böckerna i serien har jag inga problem att rekommendera Ikaros både för de som läst genren tidigare och de som vill hoppa in i den utan några som helst förkunskaper.