En av de roligare sakerna med att läsa många technothrillers är att man snabbt börjar inse vilka stilar, fördelar och svagheter som olika författare har. Framför upptäcker man hur författarna utvecklat sitt skrivande allteftersom de släpper böcker. Det ger omväxling vilket är något jag uppskattar enormt och de författare som inte kan utveckla sig är de jag oftast slutar läsa. Det spelar ingen roll om storyn skiljer sig om konceptet är detsamma. En av de personer som lyckats skapa fyra distinkt olika böcker och variera dem utan att ändra på det som gör böckerna intressanta är Mats Svenson.

Jag är lite ambivalent till boken och det är för att dels tycker jag om att besöka Mats alternativa universum som innehåller intressanta tankar om hur teknologi kan se ut och användas i den nära framtiden. I huvudsak är boken en kompetent berättad historia om en serie terrordåd som sker efter händelserna i den tredje boken. I utredningen får vi följa Säpochefen Alina, Befälet Omar och Soldaten Ellinor som alla får sina egna synvinklar på händelseförloppet.

Boken lyckas mycket bra med att lägga grunden för sin historia, etablera vad som hänt sedan den tidigare boken och var de olika karaktärerna befinner sig i sitt liv. Det ger ett bedrägligt lugn som inte vara alltför länge innan bokens handling kommer igång och historien går in i en betydligt högre växel där scenerna alltmer börjar avlösa varandra i rask takt.

Vad jag önskar boken hade gjort bättre är att fokusera mer på karaktärerna. Att vi lärt känna dem under så lång så förtjänar de att vara mer än rekvisita i sin egen story. Detsamma kan dessvärre sägas om skurkarna som är så papperstunna att jag knappt kommer ihåg varför de satte igång hela storyn eller ens hur det kommer sig att de uppvisar sådan kompetens. Sammantaget blir det lite som Operation Saif – det är ett intressant scenario som känns torrt för du aldrig får en personlig koppling till det hela.

Delarna om personernas privatliv avhandlas inom bara några rader och det är synd för delarna där karaktärerna tillåts vara mänskliga inför det som händer är bokens bättre delar. Som det ser ut nu sveps deras utveckling med av ytterligare en actionscen och jag skulle nästan hellre sett att det var tvärtom – en berättelses vinkel skapas av de som upplever den trots allt.

Boken är en förbättring över ”Det elfte budet” men det finns fortfarande delar som jag personligen tycker Mats Svenson hade kunnat göra bättre. Det är dock i slutändan enbart åsikten hos en luttrad bokrecensent; personer som uppskattade de tre tidigare böckerna i serien lär inte bli missnöjda och om du inte läst böckerna innan rekommenderar jag istället att du börjar med Den Trettonde Bomben så du introduceras till handlingen på korrekt vis.