(Recensionsexemplar tillhandahållet av Författaren)
”Jag har läst för många technothrillers” är min spontana reaktion jag haft de senaste dagarna. Den är delvis skapad av att jag gjorde misstaget att skicka iväg en rad mail med förfrågningar samtidigt och därför haft en diger läslista att tröska mig igenom. Delvis så är det nog sant. När Lars Wilderäng kallade mig ”Sveriges antagligen mest seriösta och pålästa recensent av technothrillergenrén” så var det synnerligen välgrundat. Fördelen är att jag får chansen att läsa en lång rad med böcker. Nackdelen är att vissa koncept återkommer lite för ofta.
Säg mig om det här låter bekant. Operatör på Speciella Operationsgruppen rekryteras till en topphemlig avdelning för att hindra ryssen som är på väg till Gotland. Boken är dessutom fylld av symbolik som är så kraftig att den nästan bokstavligen skrivs på din näsa medans du läser. Detta är Rubikon av Jesper Ahlin Merceta.
Man kan nu tro att jag häcklar boken men min ingress är väl vald. Konceptet betyder oftast mindre än utförandet och just utförandet är något jag tycker författaren har lyckats väl med. Boken beskriver inga stora fältslag eller allvarliga politiker och militärer i möte om krisläget; snarare är det en synnerligen personlig historia om en soldat som reflekterar över sin karriär och både de val han gjort och de han ställs inför. Boken skulle snarare passa bättre som den filosofiska uppsats den är än på technothrillerhyllan men vem säger att en bok inte kan vara både och?
Som är brukligt för nya författare inom fiktion finns det några klassiska misstag. Vissa irrelevanta delar är lite för långa. Epilogen skulle behövts städas upp och blivit mer tydlig istället för att styckevis försöka avsluta varenda tråd ur handlingen. Rent personligen anser jag att boken hade gjort sig bättre rent linjärt så man kunde följa huvudpersonens resa genom karriären; det hade gjort bokens titel och tema om skiljelinjer tydligare istället för det existerande formatet som snarare känns taget ur en TV Serie.
Jesper Ashlin Merceta har skrivit en intressant bok som fokuserar mer på filosofin och tankarna bakom handlingarna där bokens själva historia snarare är ett ramverk än syftet med boken. Av det skälet skulle jag i det närmaste jämföra den med ”Starship Troopers” även om tankarna i Jespers bok är mycket mer generella kring om det är rätt att döda än hur man bygger ett samhälle.
Jag är inte säker på att jag skulle säga att den person som letar efter en actionthriller nödvändigtvis är den som får bäst utdelning av boken; snarare så riktar den nog sig till personer som mig som desperat vill ha någonting nytt och intressant inom genren eller personer som vill reflektera kring soldatyrket som helhet. Vet man om förutsättningarna är det utmärkt läsning både för det filosofiska och för actionscenerna; nackdelarna till trots.