(Recensionsexemplar tillhandahållet av Förlaget)

Ytterligare en recension på Logementet, ytterligare en bok av Wilderäng. Intressant att det ens blev en bok med tanke på hur mycket han fått skriva om Ukrainakriget den senaste tiden; återigen finner jag mig avundsjuk på hans förmåga att faktiskt sätta sig ner och skriva sina verk; en annan har en uppföljare till en populär historia som legat i låda i fem år vid det här laget.

Förlåt, jag bara trodde att skriva om Författaren förväntades av mig. Efter att ha fått bli stridspilot i Drönarhjärta och föremål för den gemensamma kängan alla bokrecensenter fick i Kungshjärta så fick jag lite det intrycket men vad sägs om att vi faktiskt tar oss an dagens ämne?

Hanna Hjerta har således fått ännu en bok vilket jag uppskattar. De två tidigare böckerna i serien har gestaltat en intressant rollkaraktär vars interna kamp varit dragningen minst lika mycket som den fysiska hon brottas med. Efter händelserna i de två andra böckerna – och kanske mest av allt oförmågan att bearbeta dem ordentligt – är hon kanske så långt ifrån tillbaka på banan som hon kan vara. Frågan är om hon inser det själv?

Ishjärta är en lågintensiv bok som tar sin tid med historien vilket jag uppskattar. Vissa av Wilderängs böcker har haft vanan att köra handlingen i överljudsfart och det är tydligt att han vill ge huvudpersonens egna historia betydligt mer utrymme i den här serien. Det är inte utan att jag undrar om inte en bok borde varit två där den första delen som är en mycket mer personlig historia och den andra delen mer klassisk actionthriller fått mer utrymme att komma till sin rätt. Jag stör mig på de båda halvorna som jag mentalt har kommit att kalla dem. Det är lite för stor kontrast mellan inledningen och bokens avslut som jag tycker kommer lite väl hastigt inpå. Kanske säger jag detta för att precis när jag känt att jag verkligen kommit in i boken drog den gasen i botten och tog slut på tok för fort.

Boken lyckas även att ta mig till den där i efterhand jävligt konstiga tiden då ryssarna ansågs kompetenta; inte bara brutala och då Coronaviruset var något gemene log åt och tyckte var generellt överdrivet samt den underliga känslan som ägde rum mitt under pandemin då man inte såg något slut på hemmasittandet eller en tom innerstad. Det är inte den första bok där pandemin nämns men utan tvekan den första bok jag läst där den på ett trovärdigt sätt påverkar handlingen.

Hanna Hjerta är en av de bästa huvudpersonerna sedan Lara Notsil som på ett intressant och trovärdigt sätt avbildar de personliga problem som kan komma av att leva med hemligheter. Gillade man de tidigare delarna är detta en bok man kan köpa utan några som helst problem men det är inte boken du ska börja med om du aldrig läst något av författarens tidigare böcker. Har du inte läst något av Wilderäng tidigare rekommenderar jag Redovisningsavdelning: Marviken eller Drönarhjärta.