Det finns böcker som är förvånansvärt lika varandra i känsla och det är inte ofta de är både av olika författare och olika genre. Axel Ståhls ”Kontakt” var en dagbok från fronten och ”Gråzon” en fiktiv berättelse men de utspelade sig på samma plats och samma yrke. Resultatet blev ett förvånansvärt överlapp som i min mening gjorde båda böckerna bättre.

Det tog mig därför inte lång tid innan jag såg till att beställa uppföljaren till Kontakt; Kampen om Mosul – en bok som i dagboksform beskriver den kurdiska och irakiska offensiven mot staden i bokens titel. Återigen är det Axels ofiltrerade tankar vi får ta del av här; även om mycket ändrats av säkerhetsskäl är han brutalt ärlig både i sina åsikter och beskrivning av striderna – och läget i allmänhet.

Det är lätt att tro att boken kommer vara fylld av skildringar av strider men inte enbart. Böckerna fokuserar lika mycket på arbetet bakom fronten och de uppgifter Axel har i den kurdiska underrättelseavdelningen. De enda gånger boken skildrar strider gör den dock det på ett ärligt sätt som beskriver problemen med strid i bebyggelse. Hans reflektioner om IS är även dem intressanta men knappast unika.

Huruvida man kan skriva så mycket mer än så om boken är tveksamt men i min mening är boken enbart relevant som en uppföljare till Kontakt som ger mycket av Axels bakgrund och hur han kom att arbeta i Kurdistan. Om du inte läst någon av dem, börja med Kontakt och om du gillade Kontakt bör du fortsätta med den här boken. Det enda problemet jag har med boken är samma som jag har min min egen recension av den; den är för kort.