(Recensionsexemplaret är tillhandahållet av Ubisoft Nordic)
Det är svårt att säga ett spel som varit så omtyckt och ändå så annorlunda som Far Cry. Spelet som började med mutanter på en tropisk ö och sedan utvecklades till konceptet vi fick se i Far Cry 3 med Jason Brodys resa med minnesvärda skurkar, överdrivna strider och en öppen, levande värld. Far Cry 4 arbetade vidare på konceptet och det fega Far Cry 5 vägrade ta det så långt som konceptet hade kunnat gå i Montanas Vildmark.
Seriens avstickare har varit lika annorlunda som de varit minnesvärda; allt från det grovt underskattade Far Cry Primal till New Dawn som saboterade sitt eget franchise och en hyfsad fortsättning genom att lägga till ett nivåsystem för utrustning som absolut ingen bett om och förtjänar inte att nämnas i samma andetag som det legendariska Blood Dragon.
Far Cry 6 verkar delvis återgå till grunderna vilket jag helhjärtat stödjer och marknadsföringskampanjen har visat att Ubisoft i det här fallet vet sin publik. Personliga intervjuer med huvudpersonen – som precis som i alla Far Cry titlar är skurken – fyller spelets kanaler på sociala medier tillsammans med nyheten om galna vapen och möjligheten att synbarligen slåss för frihet mot en brutal motståndare.
Den här gången så har vi helt lämnat Montanas vildmark för att istället röra oss till ön Yara som styrs av en karismatisk diktator som efter att ha blivit tillsatt av en revolution blivit allt mer makthungrig och våldsbenägen. Om det här låter bekant så är det för att Ubisofts inspiration till platsen och dess tema av revolution är synnerligen uppenbar även fast det givetvis ”bara är ett sammanträffande” enligt texten som välkomnar dig till spelet. Precis som alltid är spelaren den naiva dåren som tror att spelets problem går att få bort genom att skjuta, spränga eller slå personer till dess att du kommer inom skotthåll för skurken.
Just det där hur du ska skjuta, bränna, spränga eller på annat sätt nedkämpa dina fiender är en bestående del i Far Cry 6. På ett tidigt stadium introduceras du till verkstaden som fyller en något annorlunda funktion än vad den gör i New Dawn. Verkstaden är din väg till framgång, vare sig du väljer att införskaffa den senaste militära utrustningen eller hemmasnickrar en ljuddämpare som inte tål hetta speciellt bra. Du kan också välja att samla ovanliga material för att skapa Supremos – en ryggsäck som kan vara alltifrån en hemmagjort raketgevär till en EMP som slår ut all elektronik inom en radie.
Även om det konstiga systemet med levels på din utrustning finns kvar – varför man gör något sådant i en first person shooter är bortom mig; framför allt när utrustningen som finns kommer med bonusar som känns mer användbara än vilken nivå det är på dem. Absolut ingenting förstör spelets känsla så snabbt som att inse att fienden inte dör trots att du skjuter på dem på optimalt avstånd med ett prickskyttegevär. Systemet som fungerar lite som sten-sax-påse och kräver viss utrustning för vissa fiender gör att man ständigt måste anpassa sig men tar också bort mycket av inlevelsen när fiender inte dör trots att man peppar dem fulla med kulor.
Ett annat system som introduceras är hur omgivningen reagerar på din närvaro och framför allt dina vapen. Därför kan du välja att gömma dem för att inte verka vara ett hot. Problemet med det här systemet är att det inte tillåter rollspelande i någon form. Mig veterligt är det inte möjligt att bära färre än fyra vapen vilket gör det lite löjligt att man helt plötsligt ska kunna undgå visitation bara för att man lagt undan två kulsprutor och ett prickskyttegevär. Det är inte direkt så att du lägger dem i fickan. På samma vis hade jag gärna sett att kläderna man hade på sig hade en avgörande roll huruvida du var misstänkt eller ej. Det hade kunnat ge större dynamik kring valet mellan stealth och eldkraft som alltid varit en del av Far Cry.
Detta gör det också smått omöjligt att tvinga på sig begränsningar – som att smyga sig på fienden enbart med en dold pistol i byxlinningen vilket är något jag ärligt talat tycker skulle passar bra in i det här spelets ständiga fokus på gerillakrigets improvisation. Samtidigt gillar jag systemet med att man hittar vapen i olika militärbaser eller genom att utforska platser och de modifikationer man kan göra – alltifrån sprayfärger för att måla om dem till ammunition och sikten som kan vara alltifrån hemmagjorda till militär standard.
Allt ovanstående är väl egentligen det som är nytt för Far Cry 6. Resten jag skulle kunna nämna är det klassiska för franchiset. Smyga sig in på en fientlig bas och ta över den genom att slå ut dess personal en efter en; bli anfallen av det lokala djurlivet, se en alligator brottas med fiendens elittrupper, att klättra upp för stenväggar och köra som en dåre. Alla ingredienserna till ett bra Far Cry spel finns här och kalla mig gärna konservativ när jag säger att allt jag egentligen vill ska ändras mellan spelen är skurken, valet av vapen och miljön du befinner dig i.
Sammanfattningsvis så innehåller Far Cry 6 en tillräckligt intressant historia, det klassiska sättet att spela som definierat Far Cry sedan tredje spelet, en skurk som stjäl showen i varje scen han är med i och en vacker miljö som man uppmuntras utforska till fullo. Detta kommer till priset av att många av de nya intressanta funktionerna begränsas av de oförklarliga införandet av ett nivåsystem och fiender med healthbars. När man dessutom försöker rensa ut en bas från fjärran som man gjort många gånger förr bara för att inse att ens prickskyttevapen knappt gör någon skada på fienden, då känner jag att Ubisoft tagit ett snedsteg ner i diket.
Det finns en intressant och äkta Far Cry upplevelse i det här spelet och det positiva väger tyngre än det negativa. Förseningen av spelet var i det här fallet inte av ondo utan har utan tvekan låtit Ubisoft finslipa spelet till den höga grad det befinner sig i. Jag önskar bara att de hade slipat bort lite mer. Fördelen är att Ubisoft har en förmåga att lyssna på den sortens kritik så har vi tur kanske det de ändringar jag vill ha i en framtida patch.
Spelet är testat på en stationär dator med följande prestanda:
Processor: AMD Ryzen 5 3600 6 Kärnor
Grafikkort: MSI NVIDIA Geforce 2070 Super
RAM: 32GB @ 3200 MHz
Upplösning: 1920×1080@144Hz (27 tum)
Hårddisk: Intel 660p SSD 1TB / Seagate Barracuda 4TB