I det tredje millenniet finns bara krig. Det har skett i flera årtionden, i olika skepnader över skolgårdar, forum, tidningar och annonsblad. De stridande har varit olika, saken har alltid varit densamma. När jag var ung var kriget mellan Nintendo och SEGA; i mellanstadiet mellan Playstation och Nintendo, i tonåren tog det sin nuvarande form med en trevägskonflikt mellan Nintendo, Playstation och uppstickaren XBox. Jag talar givetvis om konsolkrigen. Konsolkrigen är knappast slut och pågår än idag mellan Xbox och Playstation – Switch anses med sitt bibliotek av unika spel spela i sin egna lilla liga.
Jag vann Star Wars Jedi: Survivor Collectors Edition till XBOX trots att jag då inte ägde en Xbox; det var ett val jag gjorde för att öka mina chanser – majoriteten av personerna i tråden ville ha paketet till Playstation. Inkopplad i min TV var en underanvänd Nintendo Switch – som nästan uteslutande spelas på resande fot och som skickades vidare till mina syskonbarn – samt en Blue-Ray Spelare som sett bättre dagar. Apparna på själva TV:n spelade bara upp i 1080p och dessutom saknades av någon anledning HBO Appen trots att jag har en Android TV. Spel, Streaming och Film ersattes således av ett stort, svart och förvånansvärt kompakt paket i form av ett Xbox.
Trots att jag fortfarande anser mig vara en del av PC Gaming Master Race så har kostnaderna för att ägna sig åt den specifika hobbyn ökat. Min fyra år gamla PC klarar fortfarande sig bra med moderna titlar men det går inte att blunda för att enbart ett nytt grafikkort kostar mer än en modern konsol för att inte tala om resten av tillbehören. Lägg sedan till att spel kan enklare optimeras för en konsol och det är förståeligt varför de hamnat i mitt blickfång.
Microsoft har med senaste generationen valt att släppa två olika versioner av lådan och det är den mer avancerade – och dyrare – Xbox Series X vi tar en titt på. Den stoltserar med Blue-Ray läsare, en terabyte hårddiskuttrymme samt något snabbare processor och GPU än både Playstation 5 samt den mindre och billigare Xbox Series S. Lite krasst går det att säga att Series X är multimediastationen du har vid Storbildsteven medan Series S är maskinen man kopplar in till en datorskärm inne på tonårsrummet.
Tidigare i år var jag på en branchträff för spelindustrin och var onödigt kritisk över att Xbox med sina olika konsoler gjorde det svårt för köpare jämfört med Playstation där man fick välja mellan att ha en Blu-ray läsare eller ej. Valet mellan Series S och X handlar dock inte bara om prestanda och prislapp. Ställ dig själv frågan om 4K är viktigt för dig. Klarar inte din skärm den upplösningen så är en Series X antagligen överflödig. Det är det enklaste testet och är den första frågan du bör ställa dig. För mig var valet enkelt. Vill jag spela på 1440p kan jag göra det på min PC men tanken på 4K Spel med handkontroll i en fåtölj var lockande.
Installationen av konsolen är rätt enkel, du anmodas införskaffa en app med vilken du parkopplar din konsol. På liknande vis kan du enkelt få in Netflix, Disney Plus och HBO Max. Däremot stötte jag på patrull när konsolen inte kände igen min TV och begränsade upplösningen till 1080p. Det kunde jag lösa genom att kryssa i en ruta som tillät annorlunda TV apparater vilket jag tycker är orättvist; jag har en Philips och det tror man inte ska vara speciellt annorlunda. Det ledde i alla fall till några minuters panik innan jag fixat problemet.
Installation av appar gick oerhört lätt; man anger helt enkelt siffror som man fått skickat till din mail eller på sin mobil eller dator – inget besvär med att försöka skriva in användarnamn och lösenord för att man vill titta om specifika avsnitt av Andor. Samma sak med att installera spel; när de väl finns i biblioteket kan man enkelt trycka på en knapp och installera – spel som du har via prenumerationstjänst – Gamepass eller EA / Ubisofts dito – installeras som om du äger dem.
Konsolens operativsystem är lätta att använda och jag finner att jag uppskattar både hur enkelt det är och många av funktionerna. Förutom Quick Resume som tillåter dig att snabbt komma tillbaka där du var i ett spel så finns möjligheten att ta skärmdumpar och spela in klipp; enda kruxet är att desto högre upplösning desto kortare klipp. Man kan dock komma runt detta genom att istället streama sitt spel till Twitch – max 1080p/6000bps – och sedan ladda ner materialet därifrån såvida man inte vill investera i ett Capture Card. Streamingen har enbart grundläggande funktioner men det är inte nödvändigtvis negativt. Det sätter ribban lågt för de som liksom jag gärna delar med sig av sina äventyr i spelet.
Handkontrollen du får med är en design som inte ändrats speciellt mycket över det senaste årtiondet. Du har fyra knappar till höger, fyra baktill på kontrollen, två joysticks och en fyrvägstrigger. Utöver det finns en knapp för att återgå till huvudmenyn samt tre mindre varav två skulle kallats för START och SELECT på min tid – den tredje tar skärmbilder. Designen har inte ändrats för att den fungerar bra; kontrollen är både bekväm, svarar på minsta rörelse och trots att den är trådlöst uppkopplad mot en konsol halvt dold bakom min TV svarar den direkt.
Något jag gillar desto mindre är att kontrollen styrs av två AA Batterier. Vill du ha en laddningsbar kontroll får du punga ut 250 kr till vilket är oacceptabelt; extra kontroller är redan dyra nog som de är. Det är ett område där jag känner mig tvungen att peka hårt i bröstet på Phil Spencer och påpeka att både Nintendo Switch och Playstation 5 kommer med uppladdningsbara kontroller. Det finns helt enkelt ingen ursäkt på den här punkten; kan man släppa ett tillbehör som ger funktionen kan man ha den från början.
Några av undrar kanske varför jag inte skriver all den här texten om Playstation 5 istället? Svaret till den frågan finns när vi börjar titta på spelen. Då kommer ni säga att Playstation har fler exklusiva spel! Det stämmer delvis men ur Sonys utbud är jag bara intresserad av Spider-Man och det finns till PC. Mitt intresse är dessutom inte begränsat till nyreleaser. Xbox bjuder på Crimson Skies: Highroad to Revenge, Star Wars: Clone Wars, Star Wars: Revenge of the Sith, Rare Replay, Sonic Generations och Secret Weapons over Normandy. Kort sagt – utbudet av äldre spel är minst lika viktigt för min spelupplevelse som nysläppen.
Andra spel jag fokuserar på till konsol är de som gör sig bäst på stor skärm eller med handkontroll. FIFA 23 är självskrivet för dess karriärläge (bojkotta Ultimate Team!), The Dark Pictures Anthology och dess kvartett av interaktiva filmer är en utmärkt skräckupplevelse vilken kväll som helst, Star Wars Jedi: Fallen Order och uppföljaren Survivor bjuder på inlevelserik tredjepersonsaktion med en bra historia som grund, Sonic: Origins för att Sonic skall spelas på en TV och så vidare.
Innan ni frågar mig om Halo så säger jag bara att first person shooters skall spelas med mus och tangentbord vilket tydligen är något som konsolspelare djupt ogillar och tycker är fusk. Således spelar jag dem på min PC istället. Jag försökte att spela både Battlefield Hardline och Mass Effect: Legendary Edition via EA Access men i det förstnämnda kände jag mig bara vilsen och i det senare önskade jag att man lagt till den sortens autosikte som var vanliga i tidiga tredjepersonspel. På den fronten ingenting nytt – framför allt inte då fåtöljen jag placerat framför Teven i all trots mot inredningsdesign inte lånar sig väl till ett tangentbord oavsett.
Jag skulle brista i som recensent om jag inte tog en snabb förklaring om Game Pass vilket är Xbox prenumerationstjänst. Med den får du tillgång till en stor mängd spel för en relativt låg månadskostnad, ett utmärkt sätt för en familj som delar på en konsol att se till att det finns något för alla. Betalar man lite extra för Ultimate ingår även spel från Electronic Arts även om dessa prenumerationer kan köpas separat – den senare för så lite som 40 kr i månaden. Jag har dock lite svårt för den här sortens prenumerationer – jag föredrar att äga mina spel och jag vill inte förlora dem bara för att de försvinner från Game Pass eller för att jag en månad behöver strama åt mina finanser. Då föredrar jag en fast kostnad för ett specifikt spel.
Dessvärre slipper du inte kostnaden om du vill spela online via konsolen. Xbox Live Gold är fortfarande nödvändigt om du vill spela köpta spel online vilket jag i ärlighetens namn tycker är snålt. Det enda plåstret på såren i det fallet är att abonnemanget du behöver ingår i Xbox Game Pass Ultimate – mellanskillnaden gör att du får tillgång till en stor mängd spel för en något högre kostnad vilket jag antar är deras sätt att motivera varför folk ska köpa Game Pass istället.
Microsofts Phil Spencer uttalade sig för inte så länge sedan om att konsolkriget för deras del var att anse förlorat och att spelplanen har ändrats med spel som sträcker sig över konsolgenerationerna. Jag är inte säker på att jag håller med. Det är möjligt att Playstation har ett tillfälligt övertag på grund av starka spel till den egna konsolen och den hype som genererades när en Playstation 5 var svår att få tag på men det skapar inte automatiskt en segrare – det faktum att många av de ”exklusiva” spelen numera finns på PC visar att spelutveckling blivit en så pass tidskrävande och dyr process så att det blir allt ovanligare att behålla spel på den egna plattformen och att diversifiering kommer bli nödvändig.
Mot den bakgrunden så ter sig Microsofts beslut att fokusera på Gamepass, att breda kundbasen med både S och X samt att säkerställa att spelen fungerar fint på alla deras enheter sig mer naturligt. Xbox Series X känns som ett naturligt inslag i den strategin och dessutom ett bra sådant. Jag tänker inte säga att det utan tvekan är ett bättre val än Playstation 5 men jag tänker säga att såvida du inte vill ha något av Sonys exklusiva spel så är det inte ett sämre.