(Recensionsexemplar tillhandahållet av Förlaget)

När jag var ung så var ett gemensamt intresse för mig och min mor deckare och dokumentärer i olika former. Det började med att vi tittade på hyrda Beck på helgerna över till Efterlyst på Torsdagarna och sedan ersattes det av Discovery Channels Crime Night med Forensic Detectives och FBI Files. Det polisiära intresset har fortsatt med en förkärlek till spel som SWAT 4 och Ready or Not som flitigt spelas med riktiga procedurer i åtanke och när ett airsoftspel skulle äga rum där temat var Tjuv och Polis hängde jag på direkt som hårdkokt åttiotalsdetektiv. Vidare följer jag debattörer inom lag och ordning på både Twitter och Instagram.

Ingenstans har detta översatt sig till att jag läser kriminalromaner. Tvärtom, jag har nog haft en del fördomar om dylika av en rad skäl som jag inte orkar ta upp här. De gånger jag har läst dem har det varit böcker där poliserna är en del av en annan historia som i Fallet eller Arvet efter oss. Det var fram tills dess att en av mina favoritkonton på Twitter annonserade att han skulle släppa en roman om en polis på Södermalm.

Boken ifråga är ett samarbete mellan YB_Södermalm aka Victor Adolphson och Hans-Olov Öberg där den förstnämnda enbart skrivit underhållande twitterinlägg (som visserligen getts ut som bok) och den sistnämndes litterära historia innehåller en lång rad böcker inom flera olika områden. Gemensamt är deras kärlek för stadsdelen Södermalm i Stockholm där boken utspelar sig men som jag har förstått det har de varit ansvariga för olika kapitel i boken där Victor hanterat delarna som rör tjänsten och Hans-Olov författat synvinkeln från de andra karaktärerna.

Med Victors del i projektet så hade man lätt kunna tro att resultatet skulle bli en kall och rå hyperrealistisk skildring av livet på den tunna blå linjen. Så är dock inte fallet. Polisernas vardag beskrivs inklusive lite mer lättlösta fall av olika slag men aldrig känns det som att det är mer än uppbyggnad av poliserna som karaktärer. Boken har dessutom en god portion humor; inte bara riktad mot författarna själva och polisyrket utan också genren de ger sig in i. Det finns hos författarna en självmedvetenhet över projektet och man verkar därför hoppat över de värsta fällorna samtidigt som vissa av genrens stöttepelare omfamnas helt.

Boken är detaljrik, både med miljöer, karaktärer och små detaljer som ger en fin polerad känsla men det blir aldrig för mycket att hålla reda på. Fallet som utreds och vilka karaktärer man bör hålla koll på blir aldrig för många och deras egenskaper gör dem lätta att särskilja. Det går inte att förbise att vissa av de mer färgstarka karaktärerna snarare har blivit karikatyrer men detta känns mer gjort med glimten i ögat mot läsaren och intressant nog passande för boken.

Jag uppskattar att boken tar tydlig inspiration av löpsedlarna men utan att relativisera de människoöden som finns bakom dem. Det hade varit enkelt att göra bokens kriminella element tvådimensionella skurkar men den fällan undviker båda författarna med den äran. I slutändan är Götgatsbacken en kompetent skriven och tillräckligt realistisk kriminalroman; åtminstone för en glad amatör i genren som mig själv. Jag vet inte om den bjuder på något alltför nytt i genren för den mer garvade läsaren men jag uppskattar bokens underhållningsvärde oavsett.