För bara några månader sedan fick jag äntligen klart en recension som legat ett bra tag och det var Gråzon av Chris Berg, en bok jag fått som e-bok i mitten av 10:talet och sedan helt plötsligt bara glömt bort. Den ärade författaren skickade dock recensionsexemplar av Draksådd innan han skickade Gråzon som nyutgiven pocketbok så ville jag ta böckerna i ordning. Det visade sig vara ett bra beslut men knappast nödvändigt – man kan utan problem läsa Draksådd på egen hand men man får nog mer ut av boken om man läst Gråzon först.
Historien har flyttat handlingen från det oroliga Irak och Mellanöstern hem till kära gamla Svedala och vi får följa våra huvudpersoner – fd legosoldaten Rikard Häll när han anpassar sig till sitt nya liv som säkerhetskonsult och via tidigare kontakter dras in i en utredning – samt Asim, en radikaliserad muslim som fått uppgiften att utföra ett uppdrag på svensk mark. Båda karaktärerna får inte lika mycket utrymme; Asim får utan tvekan det mesta av författarens ansträngningar men det kan ursäktas då Asim har den mer intressanta berättelsen.
Rikard Hälls närvaro känns mer som en stabil ram runt hela berättelsen men till priset att han emellanåt blir något av en sidokaraktär i sin egen bok. Detta är på intet sätt negativt; det är Asim som driver historien från början till slut och det är i min mening rätt prioritering. Chris Berg visar att han inte har något problem med att låta andra stjäla showen om det gör berättelsen bättre.
Boken känns emellanåt lite kort, något jag tror beror på det höga tempo som känns som standard för technothrillers. Ungefär halvvägs in trycker författaren gasen i botten och väljer att inte stanna tills berättelsen är avslutad. Det hjälper att motivera en till att läsa klart boken fort om inte annat.
Draksådd är inte en lika begränsad historia som Gråzon och saknar dessvärre inte problem. Ett av dessa är att det är lite oklart när boken utspelar sig. Den är skriven som om det vore nutid men samtidigt verkar det som det bara gått några år sedan Gråzon; en bok som utspelade sig 2004. En annan sak som jag ogillar är det aningen plötsliga slutet. Även om själva händelsen är väl underbyggd tycker jag att epilogen hade kunnat få lite mer utrymme men ingen av detaljerna är viktiga i sammanhanget.
Draksådd är en helt utmärkt bok med få brister. En gång är ingen gång som man säger men Chris Berg visar här att han faktiskt besitter förmågan att återupprepa bedriften att släppa en bra bok och dessutom en uppföljare. Även om jag gillar Gråzon bättre på grund av den för Svenska karaktärer någorlunda annorlunda platsen den utspelar sig så är Draksådd även den en bra historia som kommer besökas igen i framtiden.