Hotet från Ryssland

(Recensionsexemplar tillhandahållet av Förlaget)

Året var 2011. Bara några år tidigare hade Försvarsmakten gett tillstånd till sin personal att gå i Prideparaden i Uniform. Det var ett kontroversiellt beslut och än idag används det som är en av styrkorna i vårt samhälle – vår acceptans – som ett vapen mot oss; om än ett ineffektivt sådant. Just det här året var intressant; de som protesterade mot Försvarsmakten i Pridetåget var svenskar från organisationen OFOG som i ren mobbningsanda valde att trakassera enskilda öppet homosexuella inom Försvarsmakten istället för att rikta sin kritik mot själva organisationen. Det är Svenska Statens stora skam att dessa individer aldrig fördes därifrån eller lagfördes vilket ofta sker med te x nynazister som gör liknande aktioner mot paraden.

De som tittade närmare på organisationen bakom demonstrationen blev förvånade. De bjöd in Ryska Överstar för att hålla föreläsningar, de anammade en rysk världsbild om att NATO var det stora hotet, de hängde ut försvarsbloggare och tyckte Försvaret berättade ”spökhistorier” som var grundade i Ryssofobi. På många sätt var det svårt att skilja organisationen från anställda på Ryska Ambassaden men av allmänheten fortsattes de ses som ett gäng ofarliga hippies.

2022 såg läget mycket annorlunda ut. Hade OFOG försökte mobba Försvarsmaktens anställda i det årets Prideparad skulle det antagligen slutat med att de fysiskt dragits bort eller slagits ner; Polisen hade snarare fått behöva beskydda dem både från soldaternas kollegor och en allmänhet som förlorat tålamodet med minsta anspelning på Proryska åsikter till den grad att både Svenska Freds och Amnesty har fått lida svår kritik för sina ställningstaganden.

Rysk Marinsoldat i fören på ett ryskt fartyg i Stockholm 2013

Nåväl, vi är tre paragrafer in och ni kanske undrar vad allt ovanstående har och göra med Oscar Jonssons bok Hotet från Ryssland, en bok som inte bara sammanfattar lite av det senaste tre årtiondenas historia kring landet utan även försöker förklara hur Ryssland som land fungerar; ett försök till förståelse som är lika relevant för vår säkerhetspolitik som föga smickrande för det land som boken avhandlar.

Det är en i ärlighetens namn chockerande ärlig text som rättframt och direkt förklarar både Rysslands grunder i hur samhället faktiskt fungerar och hur det ser både på sig självt och sin maktbas, inklusive de många paradoxer som existerar inom landet. Det ges också en intressant inblick om hur landet ser sig själv som en stormakt och vilka rättigheter som det därmed anser sig ha.

Det är tydligt att författaren gjort en ansträngning för att boken skall vara åtkomlig och ett medel för den icke-insatte att ta in informationen. Språket och termerna skiljer sig inte nämnvärt från en artikel i en dagstidning och kapitelindelningen gör det lätt att dela upp boken efter kapitel som kan läsas efterhand. På samma vis förklaras gärna koncept och ordanvändning så att de tillmäts sitt rätta värde; Författarens smått irriterande förtydligande gällande ordet Strategi var en personlig favorit i sammanhanget. Likaså kantas bokens kapitel av relevanta citat från olika politiker och analyser som skett genom åren.

Ryska Sjömän i Stockholm 2013

Jag skulle säga att boken är ett värdefullt tillskott till den säkerhetspolitiska debatten som den ser ut idag. Den försöker inte bara svara på hur Ryssland fungerar och varför de tänker som de gör utan belyser även rysk förmåga; inte bara i termer av hur många attackflygplan de kan skicka över Östersjön utan vilka andra åtgärder som de kan använda. Insikten är desto mer värdefull för de som tycker att NATO kan vänta enbart för att Ryssland just nu är fast i Ukraina.

Jag har en viss oro att boken egentligen bara kommer läsas av de redan frälsta och det är synd för det är en bok jag tror skulle behöva ha ökad spridning. Av det skälet är jag glad att flera tidningar skrivit artiklar om boken eller om författaren vilket ökar chansen att de som mest behöver informationen kommer kunna ta åt sig den. En del av mig vill knorra lite över att en så intressant bok är så kort men jag skulle nog säga att det är till dess fördel och önskar att fler utrikespolitiska frågor kunde avhandlas i ett motsvarande format.