För inte så länge sedan fick jag frågan på Twitter om jag hade rekommendationer på militärhistoriska böcker som inte var ett härke att ta sig igenom. Det finns dessvärre en standard inom militärhistoria att många författare skriver så pass torrt eller ointresserat att informationen som finns där blir abstrakt. Likaså kan författare ibland dra upp sådan misär att boken blir mentalt prövande att ta sig igenom (Beevors Berlin 1945 är mitt tydligaste exempel). Jag – som läser ofta för underhållning eller kunskaps skull – har en tendens att välja böcker som är lite mer lättsmälta av den anledningen.

Därför tänkte jag skriva ut vilka böcker jag rekommenderar och om möjligt vilka militärhistoriska läxor de lär ut. Listan kan komma att uppdateras och skall inte ses som definitiv; det är enbart min åsikt som lekman. Jag begränsar mig inte mellan Fiktion och Fakta; jag är av åsikten att även skönlitterära böcker kan ha lektioner att lära.

Midway: 1942 av Johan Lupander
Det här är en av de bästa militärhistoriska böcker som någonsin skrivits på svenska. Den är detaljrik, den skriver med ett berättande språk, man missar absolut ingenting om slaget eller det som ledde upp till det, saker som oftast går förlorade i den allmänna berättelsen ges sin rätta relevans och Lupander tar itu med både myter och missförstånd. Det är en militärhistorisk bok som är något så unikt som både detaljrik och underhållande. Boken ger tydliga exempel på vad som fungerade för de båda sidorna och vad som inte gjorde det samt slår ner på de som i efterhand säger att man lätt kunnat agera annorlunda. Hela slaget är ett typexempel i militärhistorien på att inte utgå från att allt går som man planerat och att det i slagets hetta är svårt att ändra på inövad doktrin; boken hamrar in den läxan mycket tydligt.

Det enda problemet är att boken är svår att få tag i; den finns inte som ljudbok eller pocket. Det är för mig ett mysterium varför förlaget Norstedts inte gett ut den som ljudbok, pocket eller som nyutgåva. Detsamma gäller även Lupanders bok om Skagerrakslaget och jag inser att jag borde skrikit högre tidigare om hur högt jag värderar just boken om Midway.

Havets Vargar av Micheal Tamelander; Jonas Hård af Segerstad
Tamelander har i flera böcker – både i den här och nästa på listan – tänjt rejält på gränserna för vad som är en militärhistorisk och en skönlitterär bok genom att sätta prägeln av en roman på verkliga händelser. Uppdelad i kapitel som visar på olika delar av ubåtskriget under andra världskriget så får man följa båda sidor och den taktik som utvecklades på båda sidor; allt via ett alltför mänskligt förstoringsglas. Historierna följer hela kriget, alltifrån Priens sänkning av HMS Royal Oak till John Walkers ubåtsjaktseskader och mycket däremellan. Mänskligheten i boken är dess dragningskraft och visar på hur individer kan avgöra striderna genom innovativ taktik och strategi.

Genombrottet: Operation Cerberus 1942 av Micheal Tamelander; Jonas Hård af Segerstad
Skriven med samma metodik som Havets Vargar så är det här nästan en historisk roman som avhandlar en för allmänheten föga känd förflyttning av tre tyska örlogsfartyg. Likt Havets Vargar står boken mycket på sina gestaltningar av personer, alltifrån kadetten som av sina befäl tillåts ha sin examensskjutning under skarp strid till 825 Naval Air Squadrons anfall. Den hårda läxan i boken handlar – likt Midway – mycket om riskerna med att förvänta sig att ens motståndare kommer agera på ett specifikt sätt och konsekvenserna när man har fel och även hur en näst intill perfekt genomförd plan kan stöta på problem. Båda ovanstående böckers behållning är att de går att läsa som skönlitterära verk.

Harrier 809 av Rowland White
Utan tvekan årtiondets bok om flyg, Harrier 809 om brittiska flottans och flygvapnets Harriers under Falklandskriget 1982 är en av de mest gedigna böcker som skrivits om flygkriget från de två hangarfartygen som hade rollen att slåss mot deras argentinska motsvarigheter över Sydatlanten. Detaljrik nog att beskriva var olika piloter var någonstans när de fick kallelsen att åka till krig och med anekdoter och berättelser från de olika striderna så är det en oerhört intressant bok att läsa som jag inte kan rekommendera tillräckligt. Bokens budskap om värdet att kunna improvisera och kunna göra flera olika saker inom ramen för uppdraget är även det värt att ta till sig.

Militära Misstag av Hugo Norland.
Originalet av Saul David hade enligt Norland en för stor fokus på konflikter där britterna var involverade i; av det skälet valde han att skriva en helt ny bok istället för den nyutgåva som var avsedd. Boken presenterar likt originalet olika orsaker till militära nederlag och ger exempel. Det hela fungerar som lättsam läsning eller lyssning och man får ett bra grepp om vad som ledde till katastrofen. Boken leder till både eftertanke och tankar om hur man kan undvika samma fel utan att bli steril eller tråkig – eller raljant vilket hade varit kul men förtagit den undervisande aspekten.

Red Phoenix av Larry Bond
Om namnet Larry Bond inte ringer någon klocka så är det för att ett av hans mest kända verk skrevs tillsammans med Tom Clancy och bär den senares namn. Larry Bond hjälpte till att skriva Red Storm Rising och med Red Phoenix tar han sig an en fiktiv blick på hur ett modernt Koreakrig skulle kunna se ut. Boken ger kanske en uppblåst bild av Nordkoreas kapacitet men den saknar inte trovärdighet. Det enda som hindrar mig från att gilla den här boken mer än Röd Storm är att jag har en nostalgisk koppling till Röd Storm.

Bokens budskap och stora behållning finns i dess karaktärer; framför allt i det purfärska befälet Kevin Little som får lära sig sitt jobb på den ständigt retirerande frontlinjen samt det faktum att det är svårt att förutspå framtiden; framför allt för Politiker som råkar genomföra något helt annat än vad de planerat.

Specialstyrka SAS av Ken Connor
Utan tvekan bibeln om Storbritanniens Special Air Service som tar formen av en berättelse fylld med erfarenheter och anekdoter. Man får följa det mesta som styrkan har företagit sig genom åren vilket är långt mer än Iranska Ambassaden, Falklandskriget och Gulfkriget. Många av lärdomarna och de intressanta anekdoterna finns inte riktigt där man tror att de ska finnas utan är begravda i kapitlen om strider om bergskullar i mellanöstern, en Irländsk pub eller ett uppror i Sydostasien. Boken är inte bara en snabblektion i specialoperationer i olika världsdelar utan lyckas också förvånansvärt handla en hel del om personskydd och taktik däromkring.

Boken har anklagats för att vara lite för anti-amerikansk – framför allt av amerikaner – men det är nog bara ett resultat av den stolthet Ken Connor uppenbarligen har om sitt tidigare förband.

Midvintermörker av Lars Wilderäng
Lars Wilderängs debutroman är inte hans bästa. Språket och handlingen i den är långt ifrån så välflytande som det skulle bli i kommande böcker och boken kräver sin MÖP för att ta sig igenom. Samma saker som gör den litterärt svåröverkommen är dock det som gör den till en fantastisk skildring av hur ett krig med 00:talets Försvarsmakt hade kunnat se ut. Dialogen är seg att ta sig igenom med all radiotrafik och militära uttryck men bidrar starkt till stämningen av en isolerad styrka som gör sitt bästa mot överlägsna odds. Det är en mörk och spännande roman vars budskap att aldrig stå oförbedda mot angrepp är svårt att förbise.

Även om boken fått ökad relevans på senare tid på grund av Nord Stream så är det främst förutsägelsen om Rysslands stora behov av eldkraft och oförmåga att hantera en motståndare som gör kraftfullt motstånd som jag tar med mig.

Ett halvt år, ett helt liv av Magnus Ernström
En skildring om BA01 och Sheriffens män i Bosnien som lyckas med bedriften att vara både underhållande, hjärtskärande och informativ på samma gång. Resultatet är en smått fantastisk historia om hur det enda som behövs för att göra rätt och göra skillnad är ren och skär vilja. Boken är ett strålande exempel på uppdragstaktik i praktiken och om vikten att ta initiativ efter sin egen moraliska kompass. Den har sina mörkare stunder men dessa kompenseras av andra delar i boken och blir aldrig överväldigande.

Enders Spel av Orson Scott Card
Utan tvekan en klassiker utan Science Fiction och bara något svärtad av författarens åsikter; Enders Spel är en bok som fokuserar på krig långt in i framtiden där mänsklighetens öde vilar på officerare tränade från ung ålder för att bli de bästa befälhavare som jorden kan frambringa. Historien berättas djupt personligt från Enders och hans systers perspektiv och även om vissa saker som avhandlas i den känns lite udda är andra framtidsförutsägelser konstigt träffsäkra. Bokens insikter i vikten att känna sitt manskap och sina befäl är dock tidlösa.

Krigare av Johanne Hildebrant
Det finns säkert fler böcker om den svenska insatsen i Afganistan men det finns egentligen bara en så ikoniskt att den står på egna ben och det är Krigare. Johanne Hildebrant bestämmer sig för att åka till styrkan och agera som inbäddad journalist och man får en tydlig bild av både insatsen, händelserna under den och de människor som befann sig i den. Det är en rak höger åt människor som pratar om insatsen utan att veta något om den och mot Politiker för vilken styrkan bara är en del av Longbortistandoktrinen. Boken är personlig och intressant och utan tvekan en av de bästa böcker som skrivits om svensk trupp på mission.