(Ready or Not befinner sig just nu i Steam Early Access. Den här recensionen reflekterar spelet Juli 2022)

Det finns ett fåtal spel jag ser till att alltid ha installerade på min dator, oavsett hur gamla det är. Bland de här spelen hittar vi Starcraft II, X-Wing Alliance och givetvis SWAT 4 vilket inte borde överraska någon som besökt Logementet tidigare. Polisiära operationer har alltid fascinerat mig och att ta den gamla first person shootern som uppmuntrar dig att skjuta på allt som rör sig och istället binda spelaren vid tydliga och orubbliga regler är ett intressant koncept. Det var det här som gjorde SWAT 3 och 4 till så fantastiska spel; fokus lades mer på rutiner och att om möjligt gripa skurken levande så att de kunde överlämnas till närmaste hederliga åklagare.

Även om SWAT 4 utan minsta tvekan fortfarande håller så finns det alltid utrymme för fler spel med samma tema, framför allt sedan Rainbow Six gått åt en helt annan riktning. Det är här Ready or Not kommer in som spirituell uppföljare till SWAT 4 samtidigt som det också bra Ground Branch verkar fokusera på att gå i Rainbow Six och Ghost Recons äldre fotspår.

Void Interactive verkar ha tagit fram en anteckningsbok och sedan noga skrivit ner allting som SWAT 4 gjorde rätt – vilket var långt mer än grundläggande gameplay – och sedan gått till en nästan manisk längd till att se till att det lever upp till att vara spelets spirituella efterföljare. Det finns ingen tvekan i att om du uppskattade SWAT 4 så kommer du utan problem gilla Ready or Not; samma visuella berättartekniker blandas med kraven på dig att inför extrema situationer kunna hålla huvudet kallt och ändå arbeta under tidspress.

I Ready or Not antar man nämligen rollen som polisens insatsstyrka – en styrka som främst är ute efter att rädda liv; inte ta dem. Dina vapen är bara ett av många verktyg som används för att söka igenom sönderskjutna klubbar, hotellvåningar, rikemanshus och slumkvarter för att gripa brottslingar och rätta civilpersoner som hamnar i klistret. Scenerna som möter dig är tagna direkt från rubrikerna där nattklubben inspirerad av massakern på Bataclan nog är det tydligaste exemplet.

Det är kanske inte så förvånande att inkluderandet av känsliga teman som pågående dödligt våld, barn som far illa och droghandel i slumkvarter är kontroversiellt men även det går stolt i SWAT 4 tradition som inte heller ryggade tillbaka för att visa hemska scener och i slutändan är du där för att stoppa det hemska; inte delta i det som en viss annan spelserie nedlät sig till.

Det är nu en viss speltidning tycker att spelet ägnar sig åt Dogwhistling; hårdare tag mot brottsligheten; tunna blå linjen och allt det där men det bör noteras att den som spelar Ready or Not som vilken shooter som helst gör det fel och spelet är inte rädd för att påpeka det. Våld är ett verktyg du använder som en sista utväg och du förväntas varna innan du skjuter – såvida inte den misstänkte hotar dig eller tredje person. Som gammal SWAT räv kan jag tycka spelet är lite väl frikostigt med detta men jag tror också att spelet kommer ha lite mer balanserade nivåer längre fram där spelarens handlingar är mer restriktiva.

Till din hjälp har du en lång rad verktyg och spelet lånar sig gärna till att specialisera olika operatörer eller varför inte hela ditt team? Somliga av verktygen passar bra tillsammans som skyddsmask tillsammans med tårgasgranater eller bildförstärkare tillsammans med infraröda laserstrålar – men oavsett om du väljer att göra varje polis till en specialist eller bygger till lag kring specifika färdigheter så krävs det att du håller koll på vad de gör.

Det enda jag tycker är lite tråkigt är också realistiskt. Tårgas påverkar även dig och dina egna operatörer så det använder man sällan om inte hela gruppen bär mask. Icke-dödliga splittergranater tenderar ge dig avdrag för övervåld vilket dessvärre gör att man allt som oftast bara utrustar sig med så många distraktionsgranat som laget kan bära.

Ready or Not kan spelas i Multiplayer men för den händelse att du är antisocial eller för den delen bara vill spela en nivå på ett specifikt sätt så får du några lagkamrater som du inte kan stänga av. I ärlighetens namn vill du inte spela en nivå utan dem; de är mycket användbara och oftast betydligt bättre på att kontrollera rum än vad du är. Du kan ge dem order som en del av en grupp eller uppdelade i skyttepar och det är mycket tillfredsställande att ge dem synkroniserade order. Dessvärre kan de också vara idioter och ofta kommer du upptäcka att de står i vägen för dig och det som behöver göras.

I Multiplayer är extremt beroende på vilka du spelar med. Spelar du med slumpmässiga personer kan du få allt ifrån folk ute efter att sabotera till de som springer in och skjuter på allt som rör sig. Det är dessvärre mycket sällan som man stöter på människor som vill spela spelet på samma sätt som en själv och vill man spela med andra människor rekommenderar jag att man själv väljer sina vänner.

Det enda jag saknar men som jag hoppas kommer i framtiden är en kampanj och inte bara de fristående uppdrag som finns just nu. Många av uppdragen har embryon av historier som jag ser fram emot att veta mer om och inte bara få vaga hintar om. Det sagt så är det visuella historieberättandet fantastiskt där ”Show, dont tell” verkat vara en kardinalregel. Små och stora detaljer samarbetar för att man ska inse allt eftersom uppdraget fortskrider vart man gett sig in i oavsett om det är en produktionsplats för pornografi eller en distributionscentral för narkotika. Spelet är väldigt skickligt på att både få dessa områden att se miljöerna ut som de har ett syfte utanför spelet vilket gör massor för inlevelsen.

Som grädde på moset så har spelet också utmärkt grafik. Texturerna ser rätt bra ut med undantag för människorna – antar att lite mer arbete krävs på den punkten – och vapnen är även dem mycket detaljerade. Dessvärre behöver animationerna mer arbete, ibland kan du köra in en misstänkts huvud i en vägg eller så sitter en operatör och rafsar i luften när han i själva verket ska dyrka upp en dörr. Då spelet är i Early Access kan sådana saker förlåtas men det är också där jag förväntar mig bättring i framtiden.

Ready or Not är just nu en imponerande titel med enormt potential att slå igenom stort. Att spela det är kul, utmanande och emellanåt frustrerande; spelets förmåga att berätta en historia utan att berätta något alls är utmärkt och tillfredsställelsen som finns att få när man fått högsta betyg på ett uppdrag matchar få andra upplevelser i spelvärlden just nu.

Gillade du SWAT 4 så kommer du gilla Ready or Not. För tveksamma skulle jag nästan rekommendera att man först prövar SWAT 4 och ser om konceptet är något för dig först men rent personligen har inga problem med att säga att Ready or Not är ett spel jag kommer att spela under lång tid framöver!

Spelet är testat på en stationär dator med följande prestanda:
Processor: AMD Ryzen 5 3600 6 Kärnor
Grafikkort: MSI NVIDIA Geforce 2070 Super
RAM: 32GB @ 3200 MHz
Upplösning: 1920×1080@144Hz (27 tum)
Hårddisk: Intel 660p SSD 1TB / Seagate Barracuda 4TB