Den här recensionen måste nödvändigtvis börja med en ursäkt till författare Chris Berg. Gråzon har legat som e-bok i min mailbox sedan 2015 och att gå fem år från att jag fått ett recensionsexemplar till att faktiskt skriva den är oacceptabelt lång tid. Det var först i samband med Chris Bergs nya bok Draksådd som jag fick upp ögonen för Gråzon igen och generös som han är valde Chris att skicka mig den nya häftade utgåvan av sin debutroman allt så jag kunde ta dem i ordning. Allt jag kan säga är att jag var en idiot som väntade.
Gråzon är i grunden en väldigt enkel historia. Glöm stora intriger där rikets välfärd står på spel, det finns inga stora strider mellan brigader på Gotland eller cineastiska scener där JAS 39 Gripen anfaller mål i Stockholms innerstad. Det hela är en smutsig historia där människorna i den knappt tillskrivs något värde i det stora hela och där ingen förutom de direkt involverade personerna i bokens handling bryr sig om händelserna.

Rikard Häll är en fd operatör i SSG som har lämnat det livet bakom sig; skärrad av händelser under Operation Artemis och övertygad i sina tvivel att han är en belastning för laget. Övertygelsen ställs dock på sin spets när hans syster som är nyutexaminerad journalist bestämmer sig för att bevaka maktövergången i Badgdad 2004. Rickard, fullt medveten om att platsen inte är nådig varken mot journalister eller oförberedda beslutar sig för att åter ge sig in i sitt gamla yrke; den här gången i privat regi.
Bokens främsta styrka ligger i de fantastiska skildringarna, inte bara av miljöerna utan av karaktärerna. Jag brukar säga att är det något svensk technothriller gör dåligt i allmänhet så är det platta och ointressanta karaktärer och är något som Chris Berg fått rätt så är det insidan av huvudpersonen. Han är en tredimensionell människa, fylld av uppgivenhet och tvivel på ett väldigt realistiskt sätt. Gestaltningarna av hur han tycker sig vara en belastning trots att mycket tyder på motsatsen är också enkla att relatera till för alla som varit i en liknande sits mentalt.

De andra personerna i boken är inte sämre dem. De har alla utmärkande karaktärsdrag och även om två av dem går lite väl mycket åt att vara karikatyrer så stör det inte; miljön och stämningen döljer det mer än väl och i slutändan känns det mer som konsistent karaktär snarare än ett gammalt berättarknep. På samma sätt var det enkelt att mentalt gestalta de miljöer som boken utspelar sig i. Det är ett bra arbete som ligger till grund när författaren utan att brodera ut sig enkelt kan få en att förstå hur ett område ser ut eller vilken känsla som omger det.
Sammanfattningsvis så går det inte annat än att rekommendera Gråzon. Det är en enkel men engagerande historia som uppvisar en hel del kunskap om både industrin som helhet och dess påverkan på Bagdad i synnerhet. Lägg sedan till ett par intressanta karaktärer, en handling som känns som den absolut kan hända tio gånger per år utan att nå nyhetssidorna och du har en riktigt jäkla bra debutroman. Jag ser fram emot att plocka upp Draksådd och läsa fortsättningen, nöjd med att historien inte har tagit slut riktigt ännu.