(Recensionsexemplaret tillhandahölls av Ubisoft vid spelets släpp som en del av mitt medlemskap i Ubisoft Star Players och utan krav på recension eller andra motprestationer)
Ni måste säkert tycka jag har blivit lite smått galen. Recensera ett spel som släpptes för fyra år sedan – varför gör jag en sådan sak egentligen? Framför allt när man kan anta att alla som vill ha spelet redan har det? För det första är jag inte övertygad om att så är fallet och för det andra kan jag lika gärna göra lite reklam för varför du ska återvända till det.
Det är lätt att avfärda Rainbow Six Siege som en Counterstrike-klon. Det är i alla fall vad jag gjorde när jag såg den första videon 2014 och ska jag vara helt ärlig imponerade inte Alpha från våren 2015 speciellt mycket på mig heller. Det var först när jag spelade Betan och insåg att Ubisoft hade tagit åt sig av kritiken och faktiskt verkade vara på god väg att göra det spel de ville göra. Det hela görs inte sämre av att spelet fortsatt att utvecklas under åren istället för att utgivaren skulle återgå till de avgjort sämre rötterna med att försöka släppa uppföljare varje år – ett öde som Assassins Creed befriats från.
I korthet kan Rainbow Six Siege beskrivas som en lagbaserad taktisk shooter där två lag av Operatörer skall neutralisera varandra, säkra ett område, desarmera en bomb eller rädda en gisslan. Än så länge låter det säkert som ett av de tidigare spelen i serien men skillnaden är att Siege tar det som gjorde enspelarläget i de gamla spelen bra och anpassar detta till multiplayer på för den moderna spelvärlden nästan unikt sätt.
Metoden de valt att göra detta på är att göra varje Operatör till en egen personlighet snarlikt Overwatch. De har namn, intressen, olika sätt att hantera taktiska situationer på och många av dem är klara referenser till riktiga operationer. Det bästa exemplen är nog den brittiska SAS Operatören Thatcher vars livshistoria stämmer lite för väl in på Andy McNab eller den brasilianska polisen Capitao som är nästan copypastad från en dokumentär om BOPE.
Det hela är också en bra ursäkt till varför det bara går att välja en av varje – är din favorit redan vald så får du bita i det sura äpplet och spela någon annan. Vill du vara lite personlig så finns en lång rad skins till varje operatör – pengarna till dessa tjänar du in genom att spela eller så köper du sk Rainbow Six Credits att spendera på denna kosmetika.
En annan sak Rainbow Six Siege gör unikt är att du inte kan välja vilket vapen du vill till din Operatör. Varje Operatör är kompetent med max två eller tre vapen långa vapen och dessa väljer inte du. Det enda du kan ändra gällande vapen är vilket du bär med dig utöver ditt sidovapen samt vilka sikten och grepp som ska sitta på det. Även här kan du dock stöta på patrull då det erkänt bästa siktet inte finns tillgängligt för alla vapen.
Alla Operatörer har en unik gadget som bara dem kan använda. Hur dessa gadgets används påverkar matchen ofta lika mycket som vapnen i operatörernas händer och att tidigt identifiera och nedkämpa en Operatör med en kritisk gadget är viktigt. Den som spelar en sådan Operatör har därför ett viktigt syfte – att använda sin gadget på rätt sätt innan de tar onödiga risker. När, var och hur är dock läroupplevelser. Du har bara ett liv per runda.
Utöver sina gadgets kan varje operatör också välja ytterligare ett hjälpmedel som granater, bärbara sköldar, taggtråd eller liknande. Dessa är inte mindre viktiga eftersom många av dem kan samverka med gadgets för att hindra eller störa fiendens planer. Det är här vi kommer till det som gör Rainbow Six Siege till närmast unikt på marknaden och det är förmågan att ta övertaget i informationskriget.
Med hjälp av kameror, drönare och visuella observationer är det livsviktigt att kommunicera fiendens position och planer. Flera Operatörer är specialiserade i informationsinhämtning och att använda dem rätt kan oftast ge segern innan ett enda skott har avfyrats. Anledningen till att detta är viktigt är för att motståndaren kan komma överallt. Förutom att väldigt mycket av det du har runt omkring dig kan sprängas i luften så kan en motståndare välja att bara göra mindre kryphål som de kan skjuta igenom.
Det är här vi kommer till en av spelets nackdelar och det är att det tar sig rätt lång tid att lära sig grunderna. Man behöver tänka på ett helt nytt sätt, ha respekt för det våld du och motståndaren hanterar och framför allt ha förmågan att lära sig av sina misstag. En ny spelare i Rainbow Six Siege kommer dö och inte alltid förstå vad som gick fel. Spelet gör dessvärre mycket lite för att lära en ny spelare grunderna. Visserligen finns tio scenarios som kallas ”Situations” samt ett PvE Läge mot AI men dessa två lägen skapar inte de vanor du behöver bemästra för att kunna överleva och verka effektivt i Multiplayer.
Vad som gör det hela ännu knepigare är att spelläget Casual inte alls lär ut de färdigheter som behövs i Ranked. Som tur är avser Ubisoft introducera ”Unranked” för att man ska kunna få den mängdträning som krävs utan att du förblir för evigt lågt rankad. Även om Rainbow Six Siege inte saknar de vanliga problemen hos ett onlinespel – tråkiga medspelare, fuskare etc märks det att spelet har varit ute ett tag och Ubisoft har tagit tag i många av de problemen och arbetar aktivt för att de inte ska drabba dig mer än nödvändigt.
Avslutningsvis så är Rainbow Six Siege rätt spel för dig som letar efter ett taktiskt och tävlingsinriktat spel där beslut och handling oftast behöver ske snabbt och korrekt. Det är inte ett spel för dig som letar efter något att spela ensam eller i Single Player – för det rekommenderar jag Rainbow Six 3: Raven Shield eller Ghost Recon Wildlands. Rainbow Six Siege kan vara en adrenalinkick utan like när det är som bäst och en frustrerande mardröm när det är som värst. Det finns inget spel som gett mig sådan Ladder Anxiety men det är värt det för att uppleva känslan när man vet att fienden är på väg i fällan och de inte vet om det.
Rainbow Six Siege kostar i grundutförandet inte många kronor och om allt ovanstående låter bra tycker jag att du ska slå till – eller invänta en gratis helg så du kan pröva det själv.
Spelet är testat på en stationär dator med följande prestanda:
Processor: Intel(R) Core(TM) i5-4460
Grafikkort: ASUS GeForce GTX 1060 6GB
RAM @ 3.20GHz Memory: 16 GB RAM
Upplösning: 1920×1080@144Hz (27 tum)
Hårddisk: Samsung SSD 850 EVO 500 GB