(Recensionsexemplaret är utlånat av Fondprodukter, distributör av G&Gs produkter i Sverige. Recensionen gäller också i viss mån för G&G TR16 MBR 556)

När det kommer till innovation inom hobbies har saker på senare tid gått väldigt fort inom vissa områden och i princip stillastående i andra. Modelltågen har en ljus framtid inom digitalisering, modellbyggande är i princip oförändrat från femtiotalet och Airsoft verkar ha gått varvet runt från åttiotalet i och med att HPA drivna vapen återigen är på modet snarare än de eldrivna eller propangasdrivna vapnen.

En del av detta är att folk har helt enkelt lessnar på ”symaskinerna” vilket AEG inte helt utan orsak kallas i folkmun; istället söker spelarna mer realistiska val utan att behöva gå ner i träsket att hantera en GBB. Framför allt är det nog dock för att den generella bilden av en AEG är i princip samma vapen där bara det yttre förändras och insidan alltid är en gearbox som är lite halvknepig att fixa om något skulle gå fel.

Alla vapen är dock inte likadana på den punkten. Även om det externa oftast får mest utrymme med den inte helt felaktiga logiken att flertalet spelare ändå bara kommer riva ut och ersätta det inre så finns det tillverkare som faktiskt gör sitt bästa för att deras vapen ska ta till vara på den utveckling som skett inom Airsoft de senaste tio åren. Detta är uppenbarligen vad G&G hade i åtanke när de tog en AR, såg till att den skulle vara så modulär som möjligt och sedan tog sig an insidan. Resultatet blev MBR serien.

MBR Serien är utan tvekan G&Gs nya flaggskeppsprodukt och kommer i två varianter – 556 och 308 där de förstnämnda accepterar vanliga AR-15 magasin och de senare har egendesignade magasin som påminner en hel del om de som finns till HK 417. Eftersom detta är Lundkvists Logement och vi därför ser allt ur synvinkeln att H&K är bra så var det givetvis 308 versionen som Fondprodukter skickade när det kom till att testa vapnet.
Problemet för G&G är att mitt första intryck av vapnet när jag såg det på Frysens Airsoftcon var inte bara att det var något av en kopia utan också att jag aldrig gillat hela grejen med en pipa som döljs helt av handguarden. Lägg till att jag aldrig varit förtjust i varken keymod eller M-Lok och man kan fråga sig hur det här vapnet öht hade en chans i mina händer. För att inte skräda orden ytterligare så tycker jag faktiskt att vapnet är rent ut sagt fult eller som jag sade då jag först såg det: ”För det priset kan man få en Umarex HK 417.”

Första intryck är dock inte allt så när jag fick erbjudandet att recensera en under en längre period tackade jag genast ja och när jag packade upp vapnet insåg jag raskt att inte mycket ändrat sig gällande mina åsikter om vapnets utseende och fick mig att sucka uppgivet. Dessvärre levererar man fortfarande airsoftvapen i kartonger som verkar lida av någon slags desperat behov av uppmärksamhet. Skaffa en vapenväska med vapnet om du inte har en är allt jag har att återupprepa på det ämnet.

Vad som dock överraskar med vapnet är att det känns väldigt lätt. Man skulle kunna ursäktas om man trodde vapnet skulle vara tungt – framför allt då G&G har gjort andra tunga vapen – men i det här fallet verkar man ha satt all fokus på att göra ett vapen som är användbart inom Airsoft istället för ett som känns realistiskt. Även med tillbehör som stödben och ett kikarsikte så är vapnet mycket enkelt att hantera och det är också ett vapen där jag känner att ett frontgrepp inte är en nödvändighet.
En snabb titt på vapnets kropp visar på anledningen bakom detta; pistolgreppet har insänkningar där det är avsett att man ska placera sina fingrar och dessa fungerar lika bra oavsett om du är höger eller vänsterhänt. Samma sak gäller eldväljare och magasinrelease som finns på båda sidor av vapnet. Således kräver inte vapnet någon som helst modifikation för att användas av höger eller vänsterskyttar ur lådan. Det enda som inte går att flytta är patronutkastet men du kommer ändå inte behöva oroa dig över att få patroner i ansiktet.

Eldväljaren kommer förinställd på safe, semi och automatisk eldgivning men kan även ställas om för bursteld tack vare den installerade mosfet:en. Själva eldväljaren finns det inte mycket att klaga på även om det på en AR Plattform kan kännas lite konstigt att ha så lite utrymme mellan de olika lägena. Du behöver åtminstone inte oroa dig för att vapnet ska byta läge åt dig. Avtryckaren är också lite säregen och det återkommer jag till senare.

Precis som på många av G&Gs andra vapen så är det en barnlek att låsa patronluckan i öppet läge så att du kan ta den tid du behöver för att justera hopupen. Bara dra i manöverhandtaget, justera det som behövs och tryck sedan in knappen på sidan av vapnet för att stänga luckan – som bonus får du också höra ett tillfredsställande klick.



Hela överdelen är en enda lång picatinnyrail där du kan fästa din optik och det fortsätter ut på vapnets handguard som är i princip ett enda stort stycke som på alla vinklar och vrår inbjuder dig att montera tillbehör. För att fästa på detta behöver du Keymod men oftast räcker det med att införskaffa en adapter så du kan fästa railbitar där det passar. Trots allt utrymme tycker jag nästan less-is-more är att föredra – att ha mer än frontgrepp, stödben och off-set sikte är nästan inte nödvändigt såvida inte prickskyttegevär på din bana omges av viktkrav. En fördel som det här systemet har jämte quad rails är dock att det går utmärkt att hålla i det utan att behöva handskar.

Slutligen behöver vi nämna flamdämparen som skiljer sig mellan WH och SR versionerna. WH slutar i en semi-ljuddämpare som jag tycker inte alls ser speciellt tilltalande ut men SR slutar i en med traditionell flamdämpare. Båda är till hälften dolda av handguarden vilket gör att du inte har en utstickande pipa som på andra vapen. Gängan under är 14mm CCW men frågan är om du verkligen vill göra vapnet längre genom att fästa en ljuddämpare. Väljer du att fästa något i slutet av pipan måste du dock tänka på att det kommer behöva vara mindre än den omslutande handguarden.
Kolven känns nästan överdesignad men på ett vapen som det här är det bara grädde på moset. Den kan givetvis justeras till att bli kortare eller längre beroende på preferens men framför allt är systemet som låser fast den i läget bra på sitt jobb. Det läge du låst den i stannar den i vilket är uppfriskande. Kolven har också ett litet fack som du kan lägga småsaker i – antingen ett verktyg eller ett extra batteri till rödpunktssiktet.

Du kommer åt batteriutrymmet genom samma manöver som de flesta andra cranekolvar; tryck ner en knapp och vrid, en enkel sak att göra oavsett om du är i safezone eller fått slut på batterikraft under ett spel. Utrymmet är inte tilltaget men det räcker för de flesta sorters batterier. Kabeln i mitt vapen visade sig vara en Tamiyakabel men det går rykten om att vissa av vapnen är utrustade med Deans så det kan vara värt att kolla upp. Att löda om är inte heller världens största problem så länge som du aktar Mosfeten.
Att ta med vapnet till spel visade sig vara ett äventyr i sig och jag vill inte bli anklagad för att ha testat vapnet under goda förhållanden. Det visade sig vara en mycket kall dag på AcPaintballs bana utanför Uppsala där lite problem med batteriet först behövde fixas. Då jag inte hade en anledning att tro att det skulle vara något fel på batteriet finns det en möjlighet att vapnet kan bli kinkig i kyla men då temperaturen låg på sju minus kan jag faktiskt ursäkta den saken. Trots kyla, snö och en mosfet som jag inte hade en aning om skulle kunna hantera dessa förhållande så visade sig det största problemet var att jag bara hade ett magasin vilket dessvärre är vanligt när det kommer till somliga recensionsexemplar.

Magasinet är en historia i sig, framför allt på 308:an men också i viss mån på 556:an. Har du 308:an så är magasinet egendesignat av G&G – varken SCAR-H, SR-25 eller 417 fungerar. Förvänta dig således att inte kunna låna magasin av omgivningen i all hast. Det kan du visserligen göra med 556:an där många andra tillverkares AR-15 Magasin fungerar men såvida du inte använder G&Gs egna magasin kommer vapnet inte sluta skjuta när magasinet är tomt vilket helt ärligt borde vara viktigt för dig om du väljer det här vapnet.

Jag vill dock inflika att magasinen är lite knepiga att montera när magasinet är tomt på grund av den flärp som kontrollerar om det finns kulor i magasinet och dessutom trycker upp samtliga skott vilket gör att om du tar ut magasinet efter att du skjutit kommer inga överblivna skott trilla ut. Magasinen är dock inte oskäligt dyra och finns i tre varianter; Low cap (40 skott), Mid cap (110 skott) och High Cap (370 skott). Att magasinen för 308:an är genomskinliga med fejkpatroner är i min mening en stor del av vapnets charm men jag har alltid gillat sådan design.

Avtryckaren tar ett tag att vänja sig vid; framför allt då den är lite annorlunda mot både hur vanliga airsoftvapen fungerar och hur riktiga vapen fungerar. Den är dock uppenbarligen designad för att göra uppföljande skott så snabba som möjligt; en intressant effekt av att G&G här gjort ett airsoftvapen som är specifikt gjort för att användas med 11.1 Lipo. Att använda vapnet med mindre än så är att slösa bort vapnets potential.

Med hjälp av den inkluderade mosfeten så kan vapnet skjuta burst. Att ställa in bursten görs med avtryckaren och blir till slut en vanesak även om det är lite knepigt i början. Bursten kan ställas in på flera olika lägen; tre eller fem skott. Du kan givetvis också ställa in vapnet på helautomatisk eld men femskottsbursten ger allt som oftast samma effekt. Det hade varit trevligt att kunna semispärra vapnet via bursten men det är nitpicking som kommer sig av att vapnet i princip är en mycket bra grund för prickskyttevapen.
Det är mycket synd att man valt att inkludera sikten som jag själv anser är olämpliga för airsoft. Fasta sikten som ger dig en minimal liten ring att sikta igenom har aldrig fungerat speciellt väl i en hobby där majoriteten antingen använder rödpunktssikten eller helt enkelt visuellt följer vart kulan går och justerar därefter. Som tur är de i alla fall enkla att montera av men jag önskar att man hade valt att skicka med dioptersikten eller något som i alla fall ger en något mer öppen siktesbild. Har man fasta sikten vill man inte få det tunnelseende som två smala ringar ibland kan ge.

Under första spelet så hade jag inte överdrivet mycket tillbehör på vapnet utan nöjde mig med det absolut sämsta kikarsikte jag har och bara för att absolut inte ge det här vapnet ens i närheten av en rättvis chans bestämde mig att ha det på fem gångers förstoring – utan att ordentligt ställa in det. Kombinationen visade sig vara konstigt effektiv och jag måste erkänna att jag är intresserad av att veta hur bra vapnet kan fungera om man tar prickskytterollen lite längre och fixar ett bra sikte och stödben. 308:an är utan tvekan en av de bättre plattformarna att börja med om det är vad du är ute efter. 556:an skiljer sig visserligen inte nämnvärt men en DMR är oftast mer respektingivande med tyngre kaliber.

G&G har med det här vapnet gjort en allvarlig utmanare till de flesta vapen i sin priskategori och valt att slå på stort vilket antagligen underlättas av att de inte nödvändigtvis behövt efterlikna en exakt modell av ett riktigt vapen. Även om jag rent estetiskt tycker att vapnet kanske inte är det snyggaste som gjorts så går det inte att säga annat än att det är ett bra köp för pengarna – framför allt när konkurrenterna med vissa framstående undantag i samma prisgrupp inte är i närheten av lika prisvärda.