(Recensionsexemplaret donerat av Science Fiction bokhandeln)

Det är nog inte kontroversiellt att om man ska nämna en populär karaktär ur Star Wars som aldrig varit med i någon av filmerna så är Grand Admiral Thrawn absolut en god kandidat till förstaplatsen. Den mystiske taktikern som i Timothy Zahns ”Heir to the Empire” tog över makten över Imperiet fem år efter Kejsarens död har sedan sin introduktion varit en av Star Wars världens främsta och mest populära skurkar, mycket tack vare sin elegans, skarpsinne och en omänsklig slutledningsförmåga.

Exakt hur populär han är kan man lätt se i mina egna kontakter med karaktären – innan jag plockade ner en dammig och sliten svenskspråkig ”Imperiets Arvtagare” från en hylla i skolbiblioteket så hade jag redan stött på honom i en av serietidningarna från barndomen samt i vad jag anser vara det bästa Star Wars spel som gjorts – TIE Fighter från 1994.

Av den anledningen var det många besvikna röster som höjdes – däribland min – när Disney systematiskt valde att rensa Expanded Universe helt för att göra plats för en helt ny kronologi. Detta impopulära beslut som utan tvekan ändå var det rätta innebar att Thrawn reducerades till blott en legend som varade för hans del i bara två år. I Juni 2016 så släpptes en trailer för Star Wars Rebels tredje säsong där en väldigt bekant blåhudad Amiral med glödande röda ögon till publikens vildsinta jubel gjorde entré och man annonserade att Timothy Zahn arbetade på en helt ny roman on Thrawn.

Romanen avhandlar Thrawns tidiga år inom Imperiets Flotta och berättar historien om hur han kom i Imperiets tjänst. Samtidigt får vi även följa historien om Govenör Pryce – även hon från Star Wars Rebels – och hennes väg genom den mycket snåriga politiken till sin nuvarande post. Likt tidigare böcker där Thrawn haft en framträdande roll så får vi inte fullt tillträde till hans tankar eller analytiska förmåga utan vi ser främst genom ögonen på en ung kadett som genom sina kunskaper i gränstrakternas språk landat rollen som Thrawns adjutant. Thrawns syn på saker och ting får vi genom kommentarer varsamt placerade i texten som främst visar på hans analytiska förmåga samt genom de monologer som introducerar varje kapitel.

Även om det är intressant att se exakt hur noggrann Thrawn är så känns just det här tillägget som onödigt. Det enda som jag tycker det bidrar med är en ytterligare beskrivning av hur de olika karaktärerna reagerar i Thrawns närvaro men det ger ingen direkt insikt i hans slutledningsförmåga. Jag är lite delad gällande detta – dels vill jag veta mer om hur Thrawn tänker men samtidigt vill jag behålla mystiken kring karaktären. Sättet som Zahn har valt att göra det hela på känns som ett försök att blanda båda sakerna och på grund av det blir intrycket inte så starkt som det kunde ha varit om det hela var bättre utfört – eller över huvud taget inte med.

Ovanstående system känns också lite konstigt då ett av bokens bättre kvalitéer är att den tydligt påvisar Thrawns brister och hur tydligt det är att han måste ha förstå något för att kunna besegra det; en poäng Zahn mer än gärna gör efter att ha kritiserat andra författare som haft en tendens att beskriva Thrawn som ofelbar. Dessa brister blir desto mer tydliga när bokens andra karaktär Arihnda Pryce navigerar liknande motstånd med betydligt mer kunskap om både vad som förväntas av henne samt sina motståndare.

Kort sagt så ger boken en hel del bakgrundsinformation för alla smaker – den fungerar om du så bara sett senaste säsongen av Star Wars Rebels och vill veta varför Pryce valde att lita på Thrawn – men även de som känner karaktären bäst via Legends kommer ha stor behållning av historien som berättas, framför allt då Zahn helt riktigt inte motstått frestelsen att smyga in flera karaktärer, namn och andra detaljer från sina andra verk vilket är svårt att klandra honom för. En bonus är att Zahn verkar ha ansträngt sig för att inte göra Outbound Flight alltför inaktuell och vill man läsa mer om Thrawns och hans folks historia innan Imperiet rekommenderas den boken varmt.

Slutligen så går det inte att skriva det här utan att kommentera om hur Thrawn har gestaltats i Star Wars Rebels. Precis som när man introducerade Darth Vader fanns där en oro att man skulle göra det hela till en format där rebellerna vann hela tiden med klantiga och ointelligenta skurkar vilket faktiskt var fallet i Rebels första säsong, något som inte hade passat Thrawns karaktär alls. Som tur är mognade serien rejält och man har varit väldigt noga med att inte trampa i just den fällan.

Thrawns introduktion i serien har varit fantastiskt och det är ingen tvekan om att man haft en god kännedom om karaktären. Allt ifrån kroppsspråk, animering och röstskådespelare är näst intil perfekt, lika så hans analytiska förmåga. Även om han framstår som aningen mindre sofistikerad och avgjort lite mer elak än i romanen så är han fortfarande en person som främst litar på sitt skarpsinne och noga upprätthåller sin hövlighet närhelst han kan.

Kort sagt så har Legenden om Thrawn trätt fram ur Expanded Universe dunkel och genom både bok och tv-serie återtagit sin rättmätiga plats som universumets mest intressanta karaktärer.