(Recensionsexemplaret tillhandahållet av Begadi)

För er som följer mina recensioner så vet ni redan stilen vid det här laget och framför allt mina preferenser. Vapen från H&K är både min hemmaplan och mitt happy place och det gäller oavsett om jag spelar airsoft, försöker välja vapen på en skyttebana i Los Angeles eller för den delen mina cosplays. Samtidigt så är det så att för oss som är fans så är det fascinerande – och samtidigt tragiskt – att airsoftversionerna av Heckler & Kochs vapen är ojämna och då menar jag inte bara i kvalité. Det är inga problem att hitta en bra G36, en bra HK 416 eller för all del en bra 417.

Dessvärre har inte deras äldre vapen samma utbud trots att de verkar vara minst lika populära, framför allt här i Sverige där många gärna vill ha en AK4 i metall. Det var därför ett glädjande besked när vi i somras fick beskedet att Begadi tillsammans med SAR och Classic Army återuppväckt G3:an från de sovande och åter gjort det till ett vapen som får anses någorlunda lätt att få tag på. Trevligt var också att man inte nöjde sig med G3:an utan även plockade fram en av Classic Armys äldre modeller och även gav HK33 en välbehövlig uppdatering. Samtliga modeller i den nya serien har den klassiska metallkroppen, markeringar som gör Stockholm Airsoft Regiment gröna av avund, quick spring change samt deanskontakter. Dessvärre visade det sig att deras G3 LSR inte riktigt höll måttet på en rad punkter som vi avhandlar i en recension som ni kan läsa här. Den viktigaste frågan således är huruvida bristerna som uppräknades då finns kvar eller om jag möjligen kan ha fått ett måndagsexemplar på den tiden det begav sig.

HK33 är i sig inte speciellt anmärkningsvärt vapen. Beroende på vilken sida du står på kan du antingen kalla det en MP5 i gevärsformat eller en G3 med svagare kaliber och båda tolkningarna får anses korrekta. Vapnet var visserligen populärt när det släpptes men misslyckades med att få några större kunder. Däremot visade sig den kompakta versionen HK 53 vara precis vad en lång rad polismyndigheter ansåg sig behöva då de redan var bekväma med H&K MP5 och fick därför längre livslängd; faktum är att den fortfarande används av den svenska piketstyrkan som fasar ut den till förmån för G36 vilket är en avsevärt bättre och anpassningsbar plattform i samma kaliber.

Kartongen som vapnet kommer i är utsmyckad med Classic Armys trademarks och återigen texten ”Total preformance” och det återstår att se om det är överdrivet skryt eller åtminstone någorlunda passande den här gången. Med i kartongen får man vapnet, ett magasin samt lite intressant ett vapenfodral vars syfte är oklart eftersom det står ”Classic Army” på det vilket känns lite kontraproduktivt. Som ärad recensent fick jag också en rad med SAR Patchar samt en påse gummibjörnar. Tydligen är folket på Begadi väl bevandrade i hur man får mig på sin goda sida redan från början. När man lyfter upp vapnet ur kartongen så är det från början uppenbart hur välbyggt vapnet är. Det finns ingenting som knarrar eller sitter konstigt trots att både lowern, kolv samt handguarden är av komposit.

Metallen som Uppern, magasinbrunn, sikte, pipa och magasin av känns stabil men också lätt. Det är inte ett tungt vapen vilket fortsätter Classic Armys tradition med lätta metallvapen vilket är något jag gillar när jag är ute och spelar med dem men det är inte något som ger en känsla av realism – G3 och HK33 är tyngre i verkligheten. Den övre delen av kroppen har också trademarks från SAR; en tysk vapentillverkare som främst ägnar sig åt att licenstillverka andras vapen däribland G3 och HK33 för den civila marknaden. På andra sidan sitter trades för Begadi som avslöjar vapnets kaliber. De känns inte speciellt roliga och i ärlighetens namn skulle jag klara mig utan dem; faktum är att jag funderar på bästa sättet att ersätta dem med något bättre.

Lowern bjuder inte heller på några större överraskningar – eldväljaren klickar smidigt in i de olika lägena och är det något ni som hängt med ett tag vet att jag uppskattar så är det när eldväljaren stannar på det läge man ställt in. Detta klarar bössan av vilket är mer än man kan säga om andra vapen jag recenserat. En del av detta är säkerligen tack vare att det är den äldre designen av H&Ks eldväljare som sitter på vapnet; den är stor och därför också mindre benägen att röra på sig utan yttre påverkan.Magasinbrunnen är dock mycket välgjord. Magasinen behöver visserligen lite snits för att sättas i korrekt och det kan ta en tid innan man fått in vanan men de sitter perfekt utan vobbel; allt toppas av det fantastiska och realistiska ljudet när man sätter i dem.

Handguarden är en triangelformad historia som är klassisk för både senare versioner av G3 och HK33 och är för den invigde mer eller mindre en längre version av handskyddet till MP5:an då alla tre vapen delar ursprung och designfilosofi. Eftersom jag recenserar versionen där batteriet sitter i kolven så känns främre delen lite lättare än vanligt – ett batteri brukar ge lite välbehövlig tyngd och se till att handguarden inte går emot pipan – men den känns varken vobblig eller ostabil trots det. Bäst batteri oavsett placering är ett två eller tredelat batteri då dessa inte skapar några som helst problem vid montering. Ytterpipan är gjord av metall och likaså flamdämpare och det främre siktet. Flamdämparen är förvånansvärt enkel att skruva av om man skulle vilja byta ut den och gängan är 14 CCW så att hitta en ny om man skulle ogilla den som sitter på är inte direkt ett större bekymmer. Manöverhandtaget som även används för att komma åt hop-up:en är i sann G3 tradition roligt att slå en ”H&K Slap” på även om det hela ger en något sladdrig känsla, något vapnet delar både med Tokyo Marui och Jing Gongs vapen.

Det inte mycket att säga om Kolven. Beroende på version så finns ditt batteri här i en stor, fast kolv (som dock är enkel att montera av för transport) eller en skjutkolv som kan fästas i tre olika lägen. Den kolv som sitter på det här exemplaret har i alla händelser visat sig vara betydligt mer hållbar än de tidigare kolvarna i SAR Taktik serien från Classic Army som hade en tendens att gå sönder så fort vinden blåste. Om du mot all förmodan vill byta ut kolven så borde de flesta kolvar till MP5 passa även om man givetvis inte kan garantera smärtfri passform om du använder en kolv från en annan tillverkare.

Att ta isär vapnet är enkelt. Ta av kolven vilket på den här bössan går smärtfritt och dra ut sprinten vid magasinbrunnen och vips så har du separerat gearboxen och motor från metallkroppen samt god tillgång till Pipan. Perfekt om du har avsikten att måla vapnet eller vill sätta igång och mecka utan att oroa dig för hur du ska få ihop allt.

Som jag redan nämnt finns vapnet i två olika varianter – en med skjutkolv där batteriet finns i handguarden eller en version med batteriet i kolven. Oavsett vilken du väljer så skulle jag rekommendera 7.4 eller 11 volts LiPo till den här pjäsen – gärna två eller tredelade batterier som garanterat kommer passa oavsett. Vapnet kommer med Deanskontakter ur lådan men dessa undermineras av att precis bakom kolven finns två kontakter som är av Tamiyatyp. Det är en av sakerna jag kritiserade på M41 LSR och som jag ärligt talat inte väntade mig skulle vara fixad. Fördelen med HK 33:an är dock att kolven inte sitter fast lika mycket som på LSR och därför är det en barnlek att byta ut kontakterna om man vill vilket ärligt talat rekommenderas om man vill ha ut det mesta av kontaktbytet.

Med risk för att lite kort komma ifrån ämnet; En sak som mina kollegor som recenserar vapen på Youtube inte brukar ta upp är ”hur fungerar bössan i spel?”. Jag vet inte riktigt varför de envisas med att tjata i en eller tjugo minuter och sedan kanske skjuta lite på ett papper på ett avstånd som inte säger dig någonting om vapnets träff eller driftsäkerhet. Kort sagt, de flesta av dem sysslar med illa dold reklam och det är för att det är så de får tillgång till fler vapen. Få av dem vågar således riskera vapnen på film utan låter dem fint hänga i bakgrunden i kommande filmer. Rent personligen har jag som princip att aldrig recensera någonting jag inte testat i åtminstone ett spel – det är nämligen förvånande hur mycket man kan få reda på enbart genom att ta ett vapen ut i en skog. En hel del brister har upptäckts på det sättet och det är kanske därför det hittills bara är Begadi som skickar mig vapen att recensera. Jag gjorde dem inte besvikna. Recensionsdagen kunde inte blivit bättre utan var fylld med regn, fukt och lera. Med tanke på att det förra vapnet de skickade mig knappt överlevde Safezone var jag inte helt övertygad om att jag skulle kunna spela.

Mina farhågor visade sig vara helt ogrundade. Vapnets första salvor sköt ut en av våra motspelare och trots att jag på grund av tyska vapenlagar var begränsad till semiautomatisk eldgivning hade jag inga problem att få skotten att landa där jag ville ha dem. Med 0.25 kulor så gick vapnet riktigt bra för att komma direkt ur lådan och då var utgångshastigheten på mitt exemplar inte högre än 105 meter per sekund. Jag testade vapnet med två High Cap magasin – ett som jag hade liggandes från min HK 33 – och det som kom med i lådan. Båda passade fint och matade utan några som helst problem. Dessvärre kunde inte samma sak sägas om ammunitionen som inte klarade fukten speciellt väl och expanderade varpå de fastnade i magasinen. I alla händelser är nya low och midcaps tillgängliga och inte ens speciellt dyra så det problemet lär inte återkomma – framför allt inte efter att jag bytt ut ammunitionen!

Ett problem för somliga är dock att vapnet är en produkt av sjuttiotalet och eftersom det relativt tidigt ersattes av modernare vapen. Således finns det dock inte överdrivet mycket modifieringar som kan göras på det; tråkigt för de som gillar sådant. Som mest kan du få på ett sikte, möjligtvis byta kolv, annan flamdämpare eller fästa ett RIS på handguarden. Det sistnämnda är dock både dyrt och svårt att få tag på även om det torde finnas dammiga exemplar kvarglömda i butiker över hela Europa och Asien.

Jag inledde den här recensionen med att påminna om de problem som M41 LSR hade och inget av problemet förutom det redan nämnda problemet med Deans återkommer. Det är jag mycket glad över; främst för att jag gillar att det finns G3 och HK33 med metallkropp tillgängliga och eftersom CYMA ännu inte bemödat sig att göra dessa vapen. Det är möjligt att M41:an jag recenserade antingen var ett måndagsexemplar eller att verkstaden som sätter ihop vapnet gjorde något fel men jag är beredd att skriva under på ”ur lådan” versionerna (alla vapen förutom M41 LSR och versionen med trädelar) är bra vapen och värda pengarna.

Problemet är bara att få tag i en; just nu säljer inte Begadi bössorna utanför Tyskland såvida man inte mailar och frågar (och kanske inte ens då). En av gentjänsterna jag gjorde för att få ytterligare ett recensionsexemplar till reducerat pris var att tipsa dem om vilka affärer i Sverige som kunde vara intresserade att ta in bössan och de fick en lista på affärer jag ansåg uppgiften mogen. Det återstår att se om det blir något av det men med tanke på hur många som sade ”Jag skulle köpa en direkt!” när de sett antingen den här eller M41:an så hoppas jag faktiskt att det blir det. Med tanke på G3:ans ärorika historia inom försvar och hemvärn i det här landet så är det dags att vi får lättare tillgång till en version av vapnet med metallkropp och inte bara nöjer oss med Jing Gongs plast.