(Recensionsexemplaret tillhandahållet av Begadi)

Vi har alla våra anledningar till varför vi inte vill handla från vissa återförsäljare – eller för den delens skull vissa märken av vapen. I mitt fall så grundar sig min motvilja mot både Combatzone och Classic Army i ett och samma köp. Classic Army hade nyligen släppt sin G3A3 med kropp i fullmetal och jag som alltid ansett att vapnet åtminstone åtnjuter en stark tredjeplats i listan bland mina favoritvapen kunde inte låta bli att köpa en helt ny sådan. Vad jag snabbt dock fick lära mig var att det jag fått höra på den tiden då det bara fanns tre märken att köpa av (Tokyo Marui, Classic Army och ICS) var mer sant än vad jag någonsin skulle kunnat tro.

Bössans strålande karriär i mina händer började med att gå att den gick sönder vid kolvfästet, precis där plasten mötte metallen under transporten hem till mig vilket upptäcktes då jag packade upp den. Detta resulterade i klagomål vilket gjorde att Combatzone och Posten under en tid ägnade sig åt den svenska nationalsporten att skylla ifrån sig. Slutligen så gnällde jag över det hela på Airsoftsverige och det slutade med att Combatzone gjorde bot och bättring genom att skicka en ny kolv samt lite kulor och några godisklubbor. Trots att det är mycket svårt att vara irriterad på någon som skickar en godisklubbor så blev detta mitt sista köp hos Combatzone och framför allt slutet på nyköp ifrån Classic Army. Detta beslut stärktes när även den andra kolven gick sönder under utlåning till bekant på grund av – och jag citerar – ”den föll omkull”. Det blev droppen och bössan såldes vidare i rask takt.

På senare år så har dock Classic Armys G3:or blivit allt ovanligare och den metallkropp de en gång producerade till Tokyo Maruis dito har nästan blivit värd sin vikt i guld. Personer som velat ha en vettig AK4 har således blivit tvungna att nöja sig med Jing Gongs G3 – visserligen ett bra vapen men den saknar den trevliga och stabila känsla som bara ett vapen gjort i metall kan ge. Det var därför med stor glädje jag emottog nyheten om att Begadi som normalt håller sig till att sälja tillbehör gav sig in på airsoftmarknaden i samarbete med Schwaben Arms vilket borgar för ett stort urval vapen varav nästan alla är efterlängtade. Det säger sig då givetvis sig självt att de inte har kapaciteten att tillverka dessa vapen själva utan outsourcar detta till olika tillverkare. Enligt egen uppgift agerar de både distributör samt modifierar vapen till de olika varianterna i en egen workshop vilket är varför de klarar av att lagerhålla ett rätt imponerande antal varianter av samma vapen.

Vapnet vi ska ta en mycket nära titt på idag kallas M41 LSR och är en av Schwaben Arms flaggskeppsprodukter för den tyska civila marknaden. Det är en licenstillverkad version av G3:an som har utrustats med en modern Tri Rail samt justerbar kolv i klassisk M4 Stil. Förutom detta så lockar de även med system för snabbt byte av fjäder, deanskontakter direkt ur lådan samt att vapnet skall vara enkelt att ta isär. Alla dessa saker kommer vi under recensionens gång att titta närmare på. Lådan som vapnet kommer i är smått skrytsam över Classic Army och stoltserar sloganen ”Total Preformance”, en text jag inte avser låta stå obesvarad. I övrigt så finns det ingenting som avslöjar vilken produkt som finns i paketet och det brukar innebära att tillverkaren avser att produkten skall tala för sig själv men alla bössor ser bra ut i lådan. Tillsammans med bössan fick jag ett frontgrepp med inbyggda stödben, en påse med rails till handguarden och de skruvar som krävs för att montera fast dem, en mycket lång piprensare samt en extra selector plate för att låsa upp automatisk eldgivning, något jag valde att inte nyttja mig av. Det förvånade mig dock något att inte få med en instruktionsbok – det hade varit intressant att se en sprängskiss.

När man lyfter på vapnet så får man genast intrycket att det är en stabil plattform – kroppen och handguarden är gjorda i aluminium vilket inte bara känns solitt utan också är lätt och även om Classic Army hävdar att den här kroppen är uppgraderad från deras tidigare så tror jag inte riktigt på det påståendet – de känns lite för identiska när det kommer till vikt vilket för övrigt är lättare än det riktiga vapnet. Med tanke på att det riktiga vapnet laddat kan väga en hel del är det inte nödvändigtvis en nackdel. Vad som dock är en nackdel är att färgen eller lacken uppenbarligen behöver mer arbete eftersom battlescars uppstår med irriterande lätthet. Om man tycker om dylika så är det desto bättre men jag skulle föredra att de uppstår efter lång och trogen tjänst istället för efter ett spel.

De båda järnsiktena som pryder vapnet är av klassisk H&K Snitt och kan ställas in efter behag och stannar där de är inställda vilket är en fördel. Likväl passar alla sorters G3 siktesrail – från clawmounts till en låg, kort rail helt perfekt på vapnet och jag har inte haft något problem med något av de tre olika modellerna jag äger. Eldväljaren likaså klickar behagligt in i sitt valda läge utan att lämna det förutom när du vill det. Båda sakerna är uppfriskande eftersom detta inte alltid är en garanti på alla vapen. Längst ut på ytterpipan – som även den givetvis är i metall – finns en flamdämpare som lätt kan skruvas av. Gängan under är 14mm CCW och att skruva på en ny flamdämpare eller ljuddämpare går oerhört enkelt. Slutligen så förtjänar manöverhandtaget att nämnas om inte annat för att det inte finns något speciellt med det. Det för inte tillbaka patronluckan hela vägen som det riktiga vapnet utan finns enbart till för att du ska komma åt hopup:en vilket gör att justering under spel är en enkel sak – som på alla vapen baserade på G3:an. Det är som det skall vara – varken mer eller mindre.

Magasinbrunnen föranleder inga speciella kommentarer, dock så gör magasinet som ingår det. Magasinet är ett high cap som kan ta upp till 500 kulor vilket är extra trevligt. Vad som inte är lika trevligt är matningsproblemen som uppstår. Jag var tvungen att hålla i magasinet hårt för att matningen av kulor skulle fortgå utan problem och på ett så långt vapen som en G3 är detta sannerligen inte en praktisk lösning. Andra märken (King Arms) fungerade dock utan problem men var beredd på att eventuellt behöva justera dina magasin i värsta fall. Kroppen pryds även av trademarks, ett ingraverat och mer diskret på bakre delen av kroppen som företräder Classic Army men resten är från Begadi eller Schwaben Arms och befinner sig i mellan magasinbrunnen och kolven. Även fast jag misstänker att Stockholm Airsoft Regiment kommer finna några av markeringarna i deras smak så känns det nästan som en liten överdrift. Alla trades förutom Classic Armys är dock ditmålade och inte graverade så de är inte något bekymmer att måla över om man verkligen vill.

Handguarden (som för övrigt kan köpas separat) är en av vapnets trevligare delar. Förutom att husera batteriet så har det även kapacitet att montera raildelar. Dessa monteras individuellt vilket gör att du aldrig har fler rails än vad du använder såvida du inte själv väljer detta. Det hela blir lite som Mekano fast med vapen och ger G3:an en förvånande mångsidighet. Railbitarna – som påminner en hel del om de man får till G36 – sätts fast på samma sätt med två stycken insexskruvar. Tappar du bort en eller tre av dem så är det inga problem för skruvarna går givetvis att byta med varandra och förutom looks finns det egentligen ingen anledning att vilja ha alla på samtidigt. Vad som gör att jag verkligen gillar systemet är att det hela är så bra integrerat och att handguarden dessutom hedrar originalet genom att behålla cylinderformen som originalet hade. Frontgreppet som ingår är dessutom utmärkt om du vill fästa något på vapnet omgående och saknar andra tillbehör i hemmet. Trots att det ser ut att finnas dåligt med utrymme mellan ytterpipa och handguard så finns det faktiskt gott om plats att husera ett stavLiPo – antingen 7.4 eller 11.1 volts beroende på preferens. Förvänta dig dock inte att snabbt kunna byta batteri i fält – förutom den sprint som dras ut fram på vapnet behöver du också en insexnyckel av format mindre för att lossa på två skruvar längre bak på handguarden och byta batteriet.

En av de saker som Classic Army skröt med på IWA 2015 var att vapnen de byggde skulle från och med den dagen ha Deanskontakter och det är ett löfte som de har hållit med den här bössan. Problemet är dock att det hela verkar mest bara vara avsett som ett säljknep därför att deanskontakten på det här vapnet spelar ingen roll över huvud taget. Detta på grund av att kabeln till handskyddet passerar kolven (ifall du skulle vilja styra om elen dit) där två Tamiyakontakter kopplar ihop kabeln till handguarden med elkabeln till kolven. Detta är standard men problemet är att eftersom elen nu passerar tamiyakontakter så förloras fördelarna med att ha deans. Slutresultatet blir en taskig smak i munnen när man försöker avgöra om det hela är ett misstag från Classic Armys sida eller om de avsiktligt lurats på grund av någon anledning. Efter deras löften från IWA och det faktum att vapnet kostar en vacker slant så förväntar jag mig bättre än den här sortens halvmesyrer.

Det går inte att förneka att elefanten i rummet med det här vapnet är kolven. Hela min bekantskapskrets är tydligt splittrad i två läger gällande den – antingen älskar de den eller så hatar de den och det finns inget mellanting. Själv så lutar jag mer åt älskarhållet – jag tycker om annorlunda och FUBAR – men jag förstår inte riktigt behovet av att få dit en M4 Kolv när H&Ks skjutkolvar är tillräckligt bra för ändamålet. Faktum är att Begadis egna pressbilder av den riktiga förlagan visar en H&K Skjutkolv och inte den M4 Inspirerade Kolven som finns på airsoftversionen. Huruvida man gillar kolven eller inte handlar om något så grundläggande som personlig smak men de flesta skulle nog hålla med om att det skulle se bättre ut om inte G3:an slutade så abrupt varpå kolven ser ut som en konstig eftertanke.

Det sagt så är själva kolven faktiskt en rätt bra design – den har en liten rail där man kan montera en kamera eller annat tillbehör man anser passa, den har ett litet hålrum där man kan förvara verktyg eller något annat litet och den är bekväm att ha mot axeln och lätt att justera även om den likt många skjutkolvar har en tendens att glida av sitt fäste. Kolvens problem är att fästet inte alls är en lika bra design. Buffertuben sitter fast i G3:an med en skruv som har dåliga gängor. Det tog mig ett spel att lyckas ha sönder den gängan vilket ledde till att kolven började snurra okontrollerat. Det hade nästan varit underhållande om det inte var för det faktum att det inte gick att laga – gängan var helt enkelt paj. För att försöka hitta en varaktig lösning till detta skulle man behöva montera av hela kolven vilket på mitt exemplar var lättare sagt än gjort – hela kolvdelen som buffertuben är monterad i hade antagligen monterats när lacken ännu inte riktigt torkat vilket gjorde att den satt som i ett skruvstäd och var väldigt svår att få av. En halvtimme och tre personers onämnbara ansträngningar senare så gick det. Det är därför inte lätt att rekommendera varianten med just den här kolven men som tur är släpps M41 i flera olika varianter varav enbart en har just den här kolven. Om du är en av dem som älskar kolven och vill ha den på din bössa så var förvarnad om att den kan innebära extra arbete.

Allt detta till trots så finns det egentligen bara en fråga som behöver besvaras när det kommer till ett airsoftvapen. Fungerar det bra? Det blir en axelryckning på den frågan. Under speltest fick vapnet ett lätt åtgärdat problem med avtryckaren – den sortens saker som ibland händer och inte nödvändigtvis behöver ha med dålig design att göra – men det är ändå oroande att det sker på det första spelet. Här visade sig dock den nya designen med enkel isärtagning ifrån sin bästa sida. Säga vad man vill om bössan men den är enkel att underhålla i fält.  Efter att ha monterat Magpuls vinklade frontgrepp och ett par stödben på vapnet så var det dags att se hur den presterade. Efter att en chronograf placerats i korrekt position kunde vi se till vår belåtenhet att vapnet presterade väldigt konsistent med 110 m/s med bara några halv sekundmeters skillnad mellan varje skott. Räckvidden är vad man kan vänta sig av ett vapen ur lådan men det är ett konkurrenskraftigt vapen som erbjuds, framför allt i skogsspel. Ska man använda vapnet i CQB kommer man behöva trimma ner vilket inte är något problem eftersom vapnet kommer med quick spring change. Problemet här är dock att mitt vapen saknade den nödvändiga skruven för att ta bort spring guiden så jag kunde dessvärre inte testa den funktionen – något som jag verkligen hoppas är något slags missförstånd eller misstag.

Vapnet är dock träffsäkert vilket antagligen beror på att de gjort sig besväret att faktiskt sätta i en vettig pipa. Spridningen är mindre än på de flesta vapen jag använt och visar tydligt att man faktiskt velat återge G3 Seriens rykte för träffsäkerhet. I spel är det ett annorlunda verktyg men absolut inte ett dåligt ett även om du utan uppgraderingar lär använda vapnet som en vanlig AEG snarare än något slags skarpskyttevapen – men sådana saker beror alltid mer på spelstil än något annat. Det är i alla händelser inte ett vapen man bara lägger ifrån sig för att aldrig spela mer med utan har tack vare en blandning av känsla och prestanda en rejäl potential som enbart underlättas att det finns tillgängligt i en massa olika varianter.

Slutligen så är det svårt att fälla en dom över M41 LSR. Det går inte komma ifrån att jag kan ha fått ett måndagsexemplar men det kan lika gärna vara så att den gamla åsikten om Classic Army har visat sig sann. Oavsett vilket så har vapnet inte ännu släppts för internationell release och det ger förhoppningsvis Begadi lite tid att åtgärda problemen innan den officiellt når den svenska marknaden.  De och Classic Army är i alla fall på god väg med ett vapen som har mer rätt än fel. Jag har skrivit ner min feedback och skickat in till dem och med lite jobb – i bästa fall från deras sida och i värsta fall din sida – så kan det här bli G3:an som vi alla vill ha och förtjänar. Det finns ännu inte ett svar om när modellen når den svenska marknaden. I skrivande stund så letar Begadi återförsäljare i Sverige och flera av dem inklusive Röda Stjärnan kan enligt uppgift vara intresserade men hittills finns det ingenting konkret på den punkten.