När det kommer till Star Wars och datorspel så har jag prövat det mesta. Faktum är att det som fick mig att få upp ögonen för Star Wars var Shadows of the Empire på gamla hederliga Nintendo 64. Därpå såg jag filmerna och jag var fast. Efter det så har jag gjort det mesta en Galax långt borta och för länge sedan kan erbjuda. Jag har flugit dussintals olika jaktskepp i tusentals olika strider – från anfallet på Droidkontrollskeppet i Episod 1 till Millenium Falcon vid Slaget om Endor. Med ljussabel i hand har jag använt kraften för både ont och gott och jag har haft befäl över AT-ATs vid Slaget om Hoth – och minst lika många gånger bekämpat dem. Det finns ingen brist på spel där en ensam person till fots eller i ett fordon utför stordåd.

Vad det finns lite mindre av är strategispel – och två av dem är markbaserade. Tro inte att jag har något emot Force Commander eller Battlegrounds – det har jag inte – men när det kommer till Empire at War blir svaret ett annat. Det var ett ambitiöst projekt som lovade mycket och som inte levererade, framför allt med tanke på att varken patchar eller moddar lyckades fixa att markstriderna i spelet är oerhört dåligt designade och att rymdstriderna enklast vinns genom att ha störst och mest skepp. Det finns inte så mycket strategi involverat i det.
Faktum är att Star Wars: Bridge Commander eller Star Wars: Homeworld ännu inte har nått oss – eller ens existerar på planeringsstadiet såvitt jag vet. Det finns inget digitalt sätt för mig att stå på bryggan av en av Imperiets Stjärnjagare och beordra turbolaserbatterier att intensifiera främre eldkraft. Det betyder dock inte att det inte kan göras.

Således fick jag en inbjudan till spelklubben Dragons Lair för att testa det nya brädspelet Star Wars Armada tillsammans med andra representanter av presskåren. Nu kanske ni protesterar och hävdar att jag inte är en representant av presskåren och det har ni helt rätt i. Det spelar dock ingen roll eftersom ingen ur presskåren var närvarande för att påpeka det felet. Istället gjorde Dragons Lair det bästa av saken och bjöd in de som ville komma och pröva, någonting jag är mycket tacksam för. Det finns nämligen få bättre sätt att spendera en eftermiddag än att utkämpa ett slag i rymden, oavsett om det är digitalt eller på ett bord. Det hela blev än mer intressant av det faktum att spelet inte har släppts officiellt ännu vilket innebär att jag är en av få som fått tillfälle att pröva spelet.

Guidade av 2014 års vinnare i Nordiska Mästerskapen i X-Wing The Miniature Game Björn Kraft så satte jag och min motspelare ned vid ett bord för att lära oss spelets grunder. Detta visade sig vara en nödvändighet, spelets stora samling kort, tokens och andra användbara saker riskerar att få den mest härdade spelare att vända på klacken och gå – vi är så vana vid att spelets regler sköts digitalt. Snabbt fick vi dock veta att det inte såg så illa ut som vi trodde och i det så hade Björn helt rätt. Grunderna är enkla och påminner om det tidigare nämnda X-Wing även fast det finns några skillnader på grund av att spelet behandlar Slagskepp och inte små jaktskepp.
Följaktligen utrustades jag med en av Imperiets Stjärnjagare av Segerklass tillsammans med dess skvadroner av TIE Skepp. Med dessa skulle jag bekämpa en mindre rebellstyrka bestående av en Eskortfregatt och en Coreliansk Korvett. Detta innebar att mitt skepp visserligen var det starkaste på spelplanen men det var beroende av jaktskeppen och noggrann kontroll för att inte de snabbare och mer manöverdugliga rebellskeppen skulle anfalla mig från en vektor där jag hade mindre effektiva vapen.

Vad som gör spelet både knepigt och väldigt intressant är att dina kommandon registreras i förväg beroende på skepp och konfiguration. Det innebär att du måste kunna förutspå behov av ökad kontroll av Jaktskepp, Reparationer, fokuserad eldkraft och Manöver. Samtidigt måste du hålla dig innanför den stora spelplanen vilket kan vara ett bekymmer i sig för de större skeppen. Som om inte detta vore nog så är det viktigt att hålla dina starka sköldar mot fienden samtidigt som du är i en vinkel där du kan använda dina vapen till bästa effekt. Allt det här låter väldigt komplicerat men det är till spelets gagn att det nästan blir rutin efter en runda – inte så konstigt eftersom den runda jag spelade varade i två timmar med alla avbrott och frågor om regler.
När vi väl kommit igång så gick det dock mycket snabbare att ge order, att naturligt reagera till en situation och använda de små tillbehör vi hade till vårt förfogande. Det blir en riktigt intressant situation när du försöker hindra dina sköldar från att falla samtidigt som du förlorar dina jaktskepp och du ler ljuvligt eller svär åt att nästa kommando du kan ge dig ett övertag eller resultera i att något helt värdelöst sker. Även fast båda dessa situationer drabbade mig under min batalj mot de förbannade rebellerna så lyckades jag med några välplacerade bredsidor bekämpa Rebellernas Fregatt och därmed var spelet slut efter sex rundor. Min vinst – som på intet sätt var självklar – var enbart på poäng och tack vare en navigatör som ska få möta Darth Vader så hade jag förlorat om spelet hade gått in i nästa runda. Därmed skakades det hand med min trevliga motståndare och jag satte mig med en Cola och en Delicatoboll för att beskåda början av nästa match.

Jag har visserligen spelat rundor av X-Wing The Miniature Game men Star Wars Armada var annorlunda och det på ett bra sätt. Din strategi var mycket viktigare, att spela helt genom att reagera gick inte och hur dina skepp agerar är mer viktigt än vilka befälhavare som de råkar ha. Båda spelen har sina fördelar men jag som inte riktigt känner mig hemma bland brädspel kommer nog köpa det här spelet i alla fall, om inte bara för att sätta de välgjorda modellerna av Star Wars skeppen i min bokhylla.

Det är nämligen så det brukar sluta med mina brädspel, trots ett gott försök att ändra på den saken. Men om det finns ett spel som jag tror kan förändra det så är det Star Wars Armada – framförallt om man hittar trevliga personer att spela det mot och för det finns Dragons Lair.