Hur mycket vi Airsoftare än låtsas som att vi vill efterlikna Navy Seals, Talibaner eller andra mer eller mindre speciella eller o/ökända förband från olika länder så går det inte att förneka att vi alla har en öm punkt för saker från vårt eget land. Borta bra, men hemma bäst helt enkelt. Ingenstans är det så uppenbart som när nyheten kom att G&G tänkte tillverka AK5C.

Visserligen hade G&G redan tidigare släppt en AK5 Adam tillsammans med sina andra FN FNCs men det var inte samma sak. Visserligen var den välbyggd och fick lite uppmärksamhet men AK5 Adam var inget nytt i Airsoftvärlden. Ombyggda FNCs och byggen från grunden hade figurerat bland spelare ett bra tag. AK5C var något annat. Några dylika fanns inte på marknaden och det representerade det senaste som svenska trupper var utrustade med. Resultatet blev en hype som jag inte tror kommer att finnas igen inom svensk airsoft. Butiker var snabba med att ta förhandsbeställningar, skryta om att de var de första som fick in dem i lokalen, påstå att de sålde dem billigast eller serverade kaffe och tårta för att välkomna det nya vapnet.

På sätt och vis är det förståeligt. AK5C togs i tjänst så sent som 2006 efter en fem år lång prövotid som AK5CF(försök) och det var första gången som personer som spelade som svenska soldater kunde ha det vapen som de borde ha även om de får vänta lite till på ett korrekt rödpunktssikte. Att vapnet fått ökad popularitet genom att inkluderas i Medal of Honor och Battlefield 4 har dessutom gett det en starkare kundkrets på den internationella marknaden. Att G&G fått utdelning för att de lyssnade på Svenska Airsoftare är uppenbart även om de fick några smärre problem att hantera på köpet.

Problemet var att deras första försök att tillverka en Caesar drabbades av en rad barnsjukdomar. Det var problem med matningen, trasig bolt catch, löst Handskydd, Gearboxen kunde gå i bitar och konstigt monterade sikten. Att G&Gs vapen är lite knepiga internt är ingen nyhet men de har också den goda vanan att lära sig av sina misstag. G&G valde att skicka ut kits som kunde lösa problemen och att korrigera dem i den nya produktionsserien som fick namnet Version 2 och det är en av dessa som jag har framför mig i skrivande stund.

Vapnet kommer i en förpackning som enbart kan beskrivas som ett bra argument att införskaffa en vapenväska. Troget G&Gs vana så är den färgglad och dekorerad med en bild på vapnet tillsammans med den stolta förklaringen att detta är en del av deras Top Five serie. Den benämningen har ingen konkret betydelse förutom att låta G&G skryta lite mer om bössan innan du öppnar lådan. Har du vid det här laget missat vad Top Five står för så kommer du få två påminnelser till om den saken, dels på en liten skraplott som är fastsatt på bössan och som kan användas för att delta i G&Gs lotterier, dels på manualen som av någon outgrundlig anledning visar en person som bär ACU och finsk flagga. Nåväl, vi ska inte neka vårt broderfolk den äran – Finlands sak är i det här fallet bokstavligen vår. Manualen gör sitt jobb väl och är fylld med illustrationer för den händelse att du inte skulle förstå den grammatiklösa engelskan.

När du efter att ha lyft bort dessa delar lägger dina ögon på G&Gs version av Automatkarbin 5 Ceasar så noterar du omedelbart samma sak som fransmännen gjorde nere i Bosnien. AK5 är grön och det borde verkligen inte vara en överraskning vid det här laget. Kroppen är målad i en halvblank mörkgrön färg som återspeglar Försvarsmaktens vapen väl. Kolv, pistolgrepp och Handskydd är i kontrast målad i en matt grön färg som passar bra ihop med kroppen. Det hela ger den ett seriöst intryck och det råder ingen tvekan om att målningen är välgjord vilket är en lättnad. Det finns få saker som kan förstöra någonting som dåligt utförd målning vilket G&G fick erfara med prototypen som hade fel färger.

Kroppen är gjord i metall vilket inte är en större förvåning med tanke på vilka det är som ligger bakom bössan. Den känns mycket hållbar och realistisk och skulle bössan flyga i marken eller in i ett träd så är jag inte ett dugg orolig för att någonting skulle hända med den. På ena sidan av kroppen sitter ett litet serienummer och en av de där enormt irriterande klisterlapparna med varningstext som jag anser tillverkare av Airsoftvapen borde göra sig av med helt och hållet. En tvättsvamp med lite varmt vatten är i alla händelser allt du behöver för att enkelt få av den. Precis bakom denna irriterande egenskap så finns eldväljaren, korrekt återskapad på båda sidor av vapnet vilket är en glädje för vänsterskyttar.

Själva väljaren klickar snabbt och enkelt in i de olika lägena – säkrad, semi och helautomatik – men det är väldigt lite utrymme mellan dem och ibland kan det vara lite knepigt att veta vilken inställning den är på, framför allt om du är van vid andra vapen. Mer än en gång har jag trott att jag skjuter semi när jag i själva verket har slagit på auto men det är en vanesak. På vapnets högra sida finns patronutkastet med manöverhandtaget som är en källa till mycket glädje då det fastnar i öppet läge om det dras tillbaka långt nog. Eftersom patronutkastet innehåller vapnets hop-up så slipper man hålla luckan öppen med ena handen utan kan justera utan risk att få sig en smäll på fingrarna. Att justera hop-up:en är tack vare detta en enkel match, trots att den kan kännas lite seg emellanåt. Ett knapptryck på vänster sida stänger patronluckan och skickar fram handtaget till normalläget igen men på mitt exemplar har den här knappen lossnat, antagligen på grund av att jag inte kan låta bli att leka med den. Anledningen till detta är det fantastiska ljud som uppstår när man hanterar manöverhandtaget, det låter helt enkelt väldigt tufft.

Ovanpå kroppen finns en lång rail avsedd för sikten. Skulle det vara så att du inte tycker om den så kan den monteras av utan att det ser överdrivet konstigt ut, den sitter ordentligt fast med tre stycken insexskruvar. Det är i min mening trevligt att railen är så lång, det innebär att siktet kan justeras efter personlig smak samt att fler tillbehör kan få plats om man skulle vilja ha ett sidomonterat sikte eller förstoring för rödpunkten. Det går dock inte att komma undan att AK5C onekligen ser lite naken ut med rail utan sikte. Då vi dessvärre inte har ett Aimpoint CS att köpa till vapnet så får man välja det sikte man tycker bäst om, även fast det finns sikten som är tillräckligt lika för att det ska få passera ifall du vill efterlikna Försvarsmakten. Skulle du ogilla railen så finns det järnsikten – det främre kan fällas ner – som fungerar bra men som kan kännas små om railen är monterad. Det verkar som att detta är en av de sakerna som korrigerats sedan de första modellerna – järnsikterna är inte sneda på version 2. Som alla andra liknande sikten är de enkla att förstå och använda men inte optimala.

Handskyddet är även det intressant och bevis på G&Gs innovativa förmåga. Det är visserligen gjort av plast och jag har vissa problem med utförandet men det mesta går att ursäkta. Själva handskyddet är en cylinder formad runt pipan, på denna cylinder finns en lång rail på undersidan och två korta på vänster respektive höger sida. G&G har dessutom varit snälla nog att skicka med railcovers vilket är en gest jag uppskattar enormt. De båda rails som finns på sidorna är främst avsedda för laser eller lampa, och på vänster sida finns även en täcklist som kan tas bort för att fästa en pressure pad.

På höger sida så är täcklisten falsk och ersatt med en knapp som låter dig snabbt och enkelt att ta av ena sidan av handskyddet för att sätta in ett batteri. Det var nog det enda sättet man kunde få en effektiv batterilösning för AK5C men att kalla den effektiv tar mig lite emot. Avsedda batterier är två eller tredelade LiPo Batterier på 7.4 eller 11.1 Volt och det finns somliga personer som påstår att ett vanligt avlångt LiPo också fungerar, men de personerna far med osanning. För att den högra delen av handskyddet som tjänstgör som batterilucka ska sitta ordentligt så krävs det tvådelat och det behöver monteras på det sätt som manualen anger. Det ser ut som det finns mer plats än vad det egentligen gör och att ta av det utrymmet gör att du riskerar att knappen låser upp sig själv och du tappar en del av ditt handskydd under spelets gång. Som om inte det vore nog så har jag ibland vissa bekymmer att få underdelarna av handskyddet att sitta ihop med varandra, framför allt om det är ett batteri i vapnet. Visserligen talar vi bara om en spricka på millimeter men den stör mig ändå.

De Railcovers (Eller täcklock om du föredrar soldf.se definition) som medföljer är av mycket bra kvalité. De sitter varken för hårt eller för löst och är lätta att montera av om du så skulle önska. Skulle du vilja ta bort dem för att montera olika tillbehör så kommer du finna att de flesta kommer att sitta fast ordentligt med vissa undantag. Dessa undantag verkar vara mer beroende av tillbehören och inte någon defekt med vapnet.

Kolven är en källa till mycket glädje för det är en av de bättre designade skjutkolvar jag stött på i mina dagar och då har jag ändå använt de bästa i flera år. Vad som gör den så fantastisk är dels det mjuka materialet som gör att du inte har några bekymmer att ha den mot axeln under längre perioder och låssystemet som gör att när du har kolven i ett läge så kommer den sitta kvar där. Även fast jag saknar möjligheten som finns på andra vapen – te x MP5 – att snabbt justera kolven efter min position så märker jag att det behovet är mindre på AK5C och då är det enbart logiskt att kolven sitter bättre. Skulle du ändå behöva justera den i fält så räcker det med att trycka bort låset, justera kolven efter behov och sedan låsa kolven igen. Att fälla in kolven är lite knepigare och kräver övning men när den är infälld så stannar den där. Att fälla in eller fälla ut kolven av misstag är en omöjlighet. Här har Bofors och G&G visat sig från sin bästa sida och det finns ingenting att kritisera.

Saker att kritisera finns det dock när det kommer till magasinet och magasinbrunnen. I skrivande stund så har jag testat med fyra olika magasin. G&Gs AK5C High Cap, VFCs HK416 High Cap, Ett plastigt standardmagasin jag inte vet märket på samt JG VN Magasin. Samtliga dessa magasin satt bra och matade ordentligt. Det verkar således som att ännu en bugg från den första utgåvan har lösts och därmed kan avskrivas från listan. Magasinet som följer med är dock en ohygglig styggelse och det är inte för att det är ett high cap utan för att det är ett dåligt designat high cap. Det faktum att det ser bra ut och passar bra i bössan är nog dess enda räddande egenskaper vilket inte betyder ett skit, eftersom det är vad jag förväntar mig. Det fungerar precis som vilket annat high cap – fyll i kulor och skruva på kuggen. Problemet som G&G uppenbarligen misslyckades med att hitta i sin icke-existerande testningsprocess var att kuggen är för liten och knepig att få ett grepp om. Somliga magasintillverkare har åtgärdat liknande problem genom att göra en liten urgröpning runt kuggen som exponerar mer och ökar greppytan men det saknas på den här varianten. Följaktligen är det medföljande magasinet att betrakta som dåligt. Jag rekommenderar inköp av Mid Caps till Ak5C eftersom metallmagasin ser lite udda ut i vapnet men det faller under personlig smak.

Eftersom jag är den jag är testade jag även Angel Customs M4-to-MP5 Adapter i vapnet men det ville inte sitta fast ordentligt. Jag misstänker dock att detta är på grund av de modifikationer jag gjort för att få det att sitta i min 416 men det är värt att veta det om du skulle vilja ha en 9 eller 10mm konvertering till AK5:an. Jag tar inget ansvar för eventuella uppretade folkmassor som kan eller inte kan bli resultatet av en sådan modifikation.

AK5C är en automatkarbin och som sådan avsedd att vara lätt att hantera i alla miljöer. Huruvida den verkligen är det är dock en öppen fråga. Det första du kommer notera med vapnet är att det väger fyra kilo – nära vikten på den oladdade riktiga förlagan –  och därmed är en ganska tung bössa, något som kan skapa problem om du är van vid något lite lättare. Vikten gör den dock inte svår att manövrera utan längden passar bra både inom och utomhus. Det går inte att förneka att tyngden också ger en extra dimension i ditt spel och förstärker realismen. Det sagt så är en vapenrem ett måste och vapnet kommer som tur är med flera punkter där dessa kan fästas – två längst fram, en i slutet av kroppen och ett på kolven. Detta kommer göra det mycket enklare att bära vapnet oavsett om du hanterar det i strid eller promenerar omkring på storspel. Rent personligen finner jag ett frontgrepp att vara en ren nödvändighet, allt annat gör att jag förr eller senare får ont i handen så att investera i ett dylikt kan vara en god idé även om du inte tänker efterlikna försvarsmakten.

Innan vi kommer till den viktigaste saken av allt så ska vi diskutera Gearboxen ett litet tag men bara ett litet tag för dylika saker är inte min expertis. När det kommer till just internals och G&G så brukar den kombinationen inte alltid vara så bra. Av de vapen från tillverkaren som jag ägt så har det varit bekymmer med funktionen – AK5C är den enda som fungerat ur lådan – och så var det även med de första versionerna av AK5C vars gearbox var ökänd för att begå Seppeku förr eller senare. Detta är något som G&G verkar ha åtgärdat eftersom jag hör mycket mindre om trasiga AK5:or men det finns egentligen bara ett sätt att ta reda på hur driftsäker den är och det är att använda den, något jag avser att göra. På den här punkten utlovar jag att återkomma om vapnet går sönder så får vi se hur lång tid det tog. Jag anser det viktigt att ett vapen kan litas på att fungera ur lådan och den stora kunskapen om hur man reparerar sådant i hobbyn verkar göra att tillverkare låter sig bli slarviga med den detaljen vilket på intet sätt är acceptabelt.

Vad som dock är acceptabelt är hur AK5:an skjuter. Faktum är att jag skulle använda starkare ord än så ([i]”Utmärkt” eller ”Riktigt bra” är passande[/i]), framför allt om du fått en korrekt tätad bössa. Mitt exemplar chronade 127 m/s vilket inte är förvånande eftersom det tillhör High Velocity serien som anses anpassad för utomhusspel trots att ökad utgångshastighet inte automatiskt innebär längre skottavstånd. Det innebär dock att du kan mer effektivt begagna dig att tyngre kulor som inte påverkas lika mycket av blad, buskar, väder och vind. Den minsta kulvikt jag skulle använda till AK5C är 0.25 och jag skulle med största allvar rekommendera 0.28 vilket tillåter vapnet att leva upp till sitt potential. Det innebär inte att svagare vikter som 0.20 (vilket jag inte bara testat utan även spelat med) är värdelöst, men de kulor som avviker är i slutändan inte värt den rena tillfredsställelsen du kan få när du kan dubbelknacka motståndaren ut ur spelet. Vapnet svarar snabbt och effektivt, även med ett 7.4 volts LiPo och mycket av detta är även på grund av den mycket bekväma avtryckaren som gör snabba enkelskott till en barnlek. Det klassiska symaskinsljudet är dock något som kommer med alla eldrivna vapen och något du kommer få leva med om du väljer den här bössan.

Inom Airsoft så finns det ett talesätt som jag är en stark förespråkare av, och det är att man ska välja vad man tycker är snyggt. Även om det inte besvarar den klassiska frågan om vad som är ett bra vapen så skulle jag faktiskt vilja placera AK5C V2 i just kategorin [i]”Bra Vapen”[/i] och inte bara för att det inte finns något val om det är det vapnet du vill ha. G&G har här gjort ett utmärkt jobb, framför allt med det yttre samtidigt som de verkar ha gjort en ärlig ansträngning med att korrigera det inre från de barnsjukdomar som vapnet led av till en början. Sådant kommer man långt med i mina ögon och det faktum att mitt exemplar visserligen har haft små problem tar inte ifrån tillräckligt från den positiva upplevelsen. Försök bara få den så billigt som möjligt och köp från en svensk återförsäljare så att du har möjligheten att lämna in den på garanti i händelse att den skulle krångla. Detta torde garantera att ditt intryck av vapnet blir antagligen lika bra – om inte bättre – som mitt.