Det förvånar mig att ett sådant självskrivet drama som U 137s grundstötning i Karlskrona har fått vänta så pass länge på att bli en film eller TV Serie. Hela händelsen är fylld av dramatiska händelser, politiska intriger, militära hot och handlingskraftiga personer som med en bra regissör och en tillräcklig budget skulle kunna blivit ett utmärkt epos med minnesvärda scener. Whiskey on the Rocks – som produceras av SVT och Disney – är inte detta epos. Snarare så är det en tydlig och avsiktlig satir; avsedd att emulera verk som South Park och Death of Stalin.
Serien släpptes samma vecka som ett civilt fartyg bordades av finska myndigheter efter tydliga indikationer på att det använts av ryska staten för både sabotage och signalspaning. Det blir därför svårsmält att serien envisas med att man ska ha navigerat fel när senare forskning visar att deras närvaro på svenskt vatten var helt avsiktlig. Således lät kritiken på sociala medier inte vänta sig över seriens händelseförlopp och hur somliga historiska personer gestaltades. Den kritiken känns välgrundad när man i serien yttrar farhågor om att ett högre svenskt befäl ska ”gå på offensiven” och befälets dialog låter som ett anonymt twittertroll som talar om SVT.
Seriens stora problem är att varken satiren eller skämten fungerar. Den är helt baserad på stereotyper som var populära på 00:talets eftermäle av Invasionen av Irak men i dagens säkerhetspolitiska läge faller den platt. Där Death of Stalin lyckades vara både nattsvart och absurd samtidigt tack vare sitt galleri av intressanta karaktärer är de flesta som gestaltas i Whiskey on the Rocks förvånansvärt endimensionella. Det lockar fram skratt lite här och där men inte mer än så. När man dessutom får dras med mediokra datorgenererade effekter så känns värdet på produktionen på samma höjd som välproducerad kortfilm på Youtube.
Ingen skuld ska läggas på skådespelarna; många av dem skulle utan tvekan kunnat hantera materialet i annan skrud. Trots bristen på yttre likheter skulle Rolf Lassgård kunnat göra den mer seriösa Fälldin jag hellre skulle sett och de baltiska skådespelarna gör ett mycket trovärdigt jobb som en pressad ubåtsbesättning. Manuset förblir dessvärre deras snubbeltråd.
Det är tragiskt för ibland lyser en glimt av en bättre produktion igenom; framför allt avslutningen av andra avsnittet lyckas fantastiskt i att bygga en spänning som serien generellt hade mått bättre av istället för karikatyrerna. Det här hade kunnat vara en riktigt bra thriller som visade upp en allvarlig situation och försöken från alla sidor att lösa den på ett för dem fördelaktigt sätt. Istället får vi tveksamma gestaltningar av historiska personer som knappt kan ursäktas med världsledarna men för övriga inblandade är direkt kränkande.
SVT har ett problem. Det problemet är inte personerna som lajvar kulturkrig på Twitter och kritiserar varenda sak de gör utan att de verkar träffa helt fel med sina historiska verk. The Pirate Bay hade kunnat vara ett utmärkt rättegångsdrama med fokus på orättvisor och jäv men handlar istället om påhittade bråk. Whiskey on the Rocks hade kunnat vara en tidsrelevant serie om hur Ryssland tar sig friheter men blir till ett platt försök till satir där alla minsann är lika goda och bokstavliga kålsupare. Bättre hade varit att helt enkelt göra en politisk thriller av materialet och komma ihåg att ibland får den ena sidan ha både moral och rätt på sin sida utan att det gör serien mindre intressant.