Skolans värld är besynnerlig och att arbeta där är ibland att behöva vänja sig vid att saker och ting inte är som man förväntat sig. Själv spenderade jag tre år inom skolan som IT Support åt tre stycken skolor på ett av Academedias gymnasiecampus i Stockholm. I våras fick jag veta att min tjänst skulle upphöra på grund av arbetsbrist vilket fick luttrade lärare att utbrista ”men hur tänkte de här egentligen? Hur kan en ensam IT support för tvåtusen elever och lärare ha arbetsbrist?”
Svaret på den frågan kan någonstans skönjas i boken Skolplattformen av Olle Lidbom; en bok om både Myndighetssveriges favorithobby – lansering av stora IT Projekt som de inbillar sig ska sätta staden på den digitala kartan – och de personer som skräckslaget försöker säga att kejsaren faktiskt inte har några som kläder på sig och att andra behöver inse detta.
Det hela är en skrämmande inblick i en offentlig process och misstanken om att skolplattformen bara är ett exempel där det hela blivit offentligt snarare än ett undantag sitter med under läsningen. Boken följer en lång rad olika spår; alltifrån grunderna inom offentlig IT på nittiotalet, förbi den spruckna IT Bubblan och i spåren av de bolag som efter densamma kom att få en central roll i berättelsen.
Efterhand får vi också möta chefer som bemöter minsta kritik med att gå till våldsam offensiv, konsulter som hittat en högavlönad sysselsättning och tjänstemän som drömmer om att ha ett stort projekt på CV:t, allt medans någon annan står för fiolerna. Detta ställs mot de personer som försökt dra i nödbromsen på projektet, navigera den röra som det resulterade i eller för den delen i ren frustration bestämmer sig för att göra något bättre.
Språket i boken är väldigt lättläst och det är tydligt att en ansträngning gjorts av författaren för att boken ska vara tillgänglig; även för personer som kanske inte förstår grunderna inom informationsteknik – ni vet; de som helst borde läsa den här boken. Detta kombinerat med de många intervjuerna och anekdoterna gör det mycket lätt att skapa en helhetsbild över vad man anser har gått fel både med tanken och med genomförandet.
Om det är något jag hade velat ändra med boken så är det ordningen. Boken hoppar i tidslinjerna på ett sätt som jag tror författaren säkert haft en god tanke bakom men jag önskar faktiskt att den kunde hållit sig till kronologisk ordning. Jag tror också det hade fungerat bättre som narrativ där man ser katastrofen komma istället för att den ska vara ett faktum som alla redan vet vilket då också ger Rebellrörelsen i Öppna Skolplattformen sammanhängande utrymme och även fungerar bättre sett till narrativ.
Avslutningsvis så är boken ett gediget inslag i samhällsdebatten som visar på faran att exkludera slutanvändaren, värdet att bryta groupthink (framför allt kommersiellt sådant) och inte minst ett varningsskott till personer inom offentlig sektor som får ytterligare ett skäl att se sig om över axeln om deras missdåd kan hamna i en välskriven bok.
Det som gör Skolplattformen så stark är att den kan läsas som en översikt över maktmissbruk, som en varning för vad många kockar med rätt att fakturera kan ställa till med eller som jag själv; ren nöjesläsning för att skratta åt idiotin hos vissa inblandade; ett skratt som dessvärre stockar sig i halsen när man inser att man själv har fått finansiera det som boken beskriver.