Det var inte på något vis garanterat att jag i vuxen ålder skulle ha det flyg och militärintresse som till stora delar kännetecknar mig idag. Faktum är att jag i barndomen var mycket förtjust i tåg och än idag finns få saker jag gillar att titta på så mycket som en välbyggd modelljärnväg. Jag blev intresserad av flygplan i mitten av lågstadiet – en kombination av filmen Independence Day och en modellbyggarklubb på fritids – och mina föräldrar som tyckte Märklin kanske var en något dyr hobby för en ung pojk uppmuntrade det betydligt billigare intresset som efter en tid ledde till mitt generella intresse för militära och polisiära frågor.

Kärleken till modelltåg har aldrig riktigt försvunnit. Mina Märklintåg från barndomen står på hyllan, jag scannar Ebay efter ett diesellok av den typen jag ville ha som barn och jag följer flera modelljärnvägsgrupper på Facebook. Det har funnits en lockelse att köpa ett startpaket men jag tror det är mer för att kolla om mina gamla lok fungerar än viljan att faktiskt bygga en modelljärnväg i min på tok för lilla lägenhet. Som tur är finns det digitala alternativ.

Jag introducerades till Transport Fever 2 av en bekant på Twitter som i samma veva gav mig spelet på Steam. I början intresserade jag mig nästan uteslutande för möjligheten att skapa mina egna tågset i spelet och spelade på kartor där man bara skulle transportera passagerare men allteftersom jag grävde mig djupare i spelet insåg jag att här fanns samma tillfredställande system att skapa fungerande logistikkedjor som gjorde att jag älskade Anno 1800; minus alla irriterande krigshetsande konkurrenter och plundrande pirater.

Spelets kärna är att städerna som finns utspridda på kartan har behov; personer vill resa och varor behöver fraktas till städerna från fabriker; fabriker som i sin tur kräver råvaror. För att frakta varor och personer till vart de hör hemma så kan du använda dig av lastbilar, bussar, spårvagnar, tåg, båtar och flygplan. Allt eftersom städerna växer kan deras behov öka; både i antal varor och antal transporter som behöver ske.

Transport Fever 2 behållning ligger i att både etablera effektiva rutter och att sitta och titta på den digitala modelljärnväg man skapat; är man lika nördig som jag tenderar man att hålla sig till ett land och en era men spelet sträcker sig mellan 1850 och den nära framtiden med en lång rad historiska fordon att välja mellan. Det är mycket tillfredställande att se en linje som började med en lång rad hästdroskor utvecklas till en väloljad linje av lastbilar som upprätthåller en hundrafemtioårig tradition av att frakta livsmedel.

Bara för att en rutt är etablerad betyder inte nödvändigtvis att allt är färdigt; signalsystem behöver etableras för att förhindra köer, fordon med större kapacitet och snabbare fart innebär att du behöver färre för att frakta samma last och ändrade behov hos städerna kommer ändra hur mycket du behöver frakta. Att underhålla rutterna tar oftast mer tid än att etablera dem till att börja med och att effektivisera där man kan är en stor del av spelets charm.

Spelet innehåller ett fritt läge där man börjar med en plätt mark och får välja kontinent mellan USA, Europa och Asien. Valet styr inte bara hur byggnaderna ser ut utan också vilka fordon som finns tillgängliga. Det fria läget är också öppet för en lång rad modifikationer som går att ladda ner via Steam Workshop där kartor över länder samsas med detaljerade modeller av lok och vagnar varav flertalet ni kan se på bilderna i den här recensionen!

Utöver detta finns det också en kampanj med en lång lista scenarier som är tagna ur historien; alltifrån vilda västern, kolonialmakterna i Stilla Havet, USA under tjugotalet med mera. Dessa scenarios begränsar dock din kreativa förmåga något och du förväntas bara göra exakt det som du får instruktioner om. Även om det är roliga att spela får dess roll mest vara för att du ska lära dig spelets olika transportsystem och hur saker hänger samman.

Inget spel är perfekt och Transport Fever 2 är inte ett undantag. Spelet anstränger sig inte direkt för att du ska förstå de olika systemen och det tog mig ett besvärande långt tag innan jag förstod att lastdepåer har en radie där allt lastas av automatiskt och att jag inte behövde ha ett truckstopp på varje gata. I själva verket räcker det oftast med en välplacerad depå per stad.

Att behöva rensa tågstopp på grund av trafiksituationen är också frustrerande; man kan oftast inte ha tåg i varierande hastighet på samma sträckor och spelet undanhåller helt faktum att en linje som på pappret förlorar pengar kan vara grunden till att din mest lönsamma linje tjänar så mycket. Att bygga bussnät eller spårväg för varje stad blir också störande i längden; framför allt eftersom de måste byggas ut allteftersom städerna växer. Moddar existerar som avhjälper en del av problemen men dessvärre långt ifrån alla.

I slutändan är Transport Fever 2 på många sätt den perfekta digitala modelljärnvägen. Inte bara kan du leka med tåg och skapa en modellvärld där du kan justera varje detalj, du har ett syfte med övningen också – även om det givetvis går att spela utan att frakta en enda sak; tågen kör sina sträckor oavsett. I kombination med moddar och de oändliga möjligheterna att ständigt spela nya kartor har det blivit mitt favoritspel när jag bara känner för att sätta några diesellok i drift för att frakta lite folk från Offenhausen till Hertzburg. Om ni ursäktar ska jag nu gå och hötta med fingret åt jäveln som budade över mitt Märklin 216 på Ebay!

Spelet är testat på en stationär dator med följande prestanda:
Processor: AMD Ryzen 7 5800X3D
Grafikkort: Palit GeForce RTX 4070 Dual OC 12GB
RAM: 32GB @ 3200 MHz
Upplösning: 2560×1440@144Hz (32 tum)
Hårddisk: Intel 660p SSD 1TB / Samsung 870 EVO 2TB SSD