(Recensionsexemplar tillhandahållet av Förlaget)

Det var en gång en man som hette Aron Flam. Han skrev en bok och sedan gick allt på tok. Han tänkte ej på upphovsrätten som prydde pamfletten. Denna tvivelaktiga uppmärksamhet gav inte hans bok någon vidare dignitet. I rätten blev han frikänd; texten blev ej återsänd. För sin påstådda brist på logik fick han sedan utstå svidande kritik.

Ovanstående är både en sammanfattning om hur den här boken blev till och en påminnelse om att en vilja att göra någonting inte nödvändigtvis betyder att man är speciellt bra på det. I mitt fall så ska jag till exempel avhålla mig från att skriva poesi annars går det som ni kan läsa ovan.

Till mitt försvar ville jag inte spendera dessa två stycken till att i övrigt förklara Aron Flams verk som har avgörande betydelse för den bok vi ska ta en titt på idag som i princip började med en utmaning på Twitter. Denna utmaning ledde till att docent Mikael Nilsson vid Uppsala Universitet också fick för sig att skriva en bok; den här gången om de många myter och missförstånd som kretsar kring Sveriges roll under Andra Världskriget. Således tar vi en närmare titt på Twitterbråket som blev en bok: Historiemissbrukarna: Ett korrektur till lögnerna och villfarelserna om Sverige under andra världskriget vilket är en titel vi bara skriver ut en gång för att inte slita på mitt tangentbord i onödan.

Jag tänker inte vara så arrogant nog att jag kan bedöma Mikael Nilssons forskning; han är Docent och jag utgår från att det är en solid grund att gå på. Dessutom hänvisar han friskt till de argument som han bemöter och egna hänvisningar. Emellanåt kommer han med egna åsikter men i de fallen känns det tydligt att det är just det som det är. Mycket av det bemöter just Flams bok men det känns som författaren varit noga med att om jobbet skall göras kan man lika gärna ta hand om alla felaktiga åsikter samtidigt. På det viset är Flam knappast ensam om att få en släng av sleven utan en lång rad politiker och författare kritiseras och får sina böcker och historiska åsikter sågade.

Bokens främsta problem är att den nog kräver närmaste ett specialintresse för historia att ge sig in i. Det är inte en bok som man har för lite lätt läsning om Sveriges roll under Andra Världskriget. Trots omslagets färg saknas nästan helt en röd tråd genom boken och man får gräva ner sig rejält i andras forskning och besvarande av argument. Det är bokens syfte så det borde inte förvåna men någonstans här känner jag att ändamålet – att rätta till felaktig historieskrivning – går förlorat i de nitiska försöken att besvara alla felaktiga åsikter vilket gör den aningen seg att ta sig igenom; även om man har intresse i frågan.

Bokens ämne – som i princip får anses vara en översikt över Sveriges agerande under andra världskriget och de myter som finns däromkring – blir därför svårtillgängligt för de som faktiskt skulle behöva höra det vilket är allmänheten som lidit av alla möjliga åsikter som kastats på dem genom åren. Bokens främsta syfte kan i slutändan bli att vara ett källverk som dokumentärer, poddar eller kortare böcker baseras på som slutligen levererar de slutsatser boken nått till allmänheten.