Det var sommaren 1999. Vi befann oss i Österrike och jag lyckades avkräva min mor ett löfte om att få ett datorspel när jag kom hem. Orsakerna kommer jag inte ihåg, bara att det var kohandel på högsta nivå. Hon var aldrig skyldig mig något men jag låtsades som att så var fallet. När vi rest hem till Sverige gick vi till den datorspelsaffär som låg inklämd i Hötorgets Tunnelbanestation och där fick jag Dark Forces 2: Jedi Knight och X-Wing Alliance trots min mors fråga om jag inte hellre ville ha det ”det nya spelet”. Men jag visste vad jag ville ha: Jag hade varit förtrollad av X-Wing Alliance demot i flera månader – de tidigare spelen i serien TIE Fighter och X-Wing vs TIE Fighter hade jag spelat nästan från den punkt som vi fått en dator i hemmet.

Den underhållande historien tar inte slut där. Jonathan, 11 år ville givetvis spela spelen direkt men det hindrades av hans bästa vän som valde just den tidpunkten att fråga om han ville följa med och bada. Jag försökte säga nej innan min mor insåg att hon kunde skicka ut mig på att röra mig i friska luften men det försöket gick om intet. Jag skulle dock inte sakna tid att spela spelet. Jag spelar det fortfarande till den grad att i skrivande stund – Maj 2023 – är det bara några veckor sedan jag spelade igenom spelet senast.

X-Wing Alliance är i mångt och mycket ett av de spel som tillsammans med Jedi Knight, Rogue Squadron, Episode 1 Racer, The Curse of Monkey Island och Grim Fandango är att anse från Lucasarts Guldålder. X-Wing Serien skapades av den legendariske Lawrence Holland och skapar – undantaget X-wing vs TIE Fighter – en sammanhängande trilogi av spel där varje del är fristående. Tidsmässigt placeras både TIE Fighter och X-Wing Alliance in under samma tidsperiod och tar sin början efter Slaget om Hoth och fortsätter fram till det dramatiska Slaget om Endor som utspelar sig i slutet av Jedins Återkomst.

Historien – som berättas främst genom interna mail, genomgångar, filmer och dialog i uppdragen – är att du är den yngsta sonen i en fraktfirma som ligger i fejd med rivalerna Viraxo. Via konspirationer och elaka dåd dras ni snabbt in i den växande konflikten mellan Rebellerna och Rymdimperiet och det dröjer inte lång tid innan du rekryteras in i Rebellalliansen som pilot. Väl där kommer du få delta i alltifrån att hjälpa en rebelkryssare fly från Hoth, undersöka Imperiets hemliga vapen och delta i slutstriden över Endor.

Spelet är från den numera utdöda genren av Rymdstridssimulatorer – Space Combat Sim – och går ut på att du från cockpiten av något av rebellernas skepp ska ta kampen mot det onda kejsardömet. Vad som gör spelet så intressant är inlevelsen. Inför varje uppdrag lyssnar du på en genomgång där det förklaras vad du ska göra, sedan går du ner till hangaren. Eftersom du är del av en militär organisation är valet mellan skepp och vapen oftast begränsat till det som din officer tycker att du behöver och sedan ska du ut i rymden. Du strider nästan alltid som en del av en större enhet och har uppsatta mål inom ramen för uppdraget vilket bidrar starkt till känslan att faktiskt sitta i en cockpit.

Att hålla koll på vad som händer i striden, var dina vänner är, var fienden är, var målet är och hur du ska manövrera är en del i situationsmedvetande – en viktig förmåga som skiljer en bra pilot från en dålig. Du ska inte bara genomföra ditt mål, du ska också hantera skeppets system och dirigera energi till vapen, sköldar, motorer eller strålar allt efter behov. Inkommande projektiler skall undvikas eller neutraliseras med motmedel, kontrollera så dina rotekamrater gör något produktivt och samtidigt överleva och göra din del av striden. Det blir lätt stressigt, framför allt då spelet är väldigt bra på att bestraffa misstag eller obetänksamhet.

Till detta så är dina polare inte alls odödliga superhjältar; de är värdefulla stridskamrater men om du struntar i deras rop om hjälp kan det hända att du är ensam kvar – i en strid mot TIEs är det nästan alltid värt att prioritera mål som går mot dina vänner snarare än de som försöker skjuta mot dig för att på så sätt lämna dem fria att återgälda tjänsten. De är dessutom nödvändiga för att överväldiga större skepp som med lätthet kan skjuta ner enskilda torpeder.

Spelet bjuder på en lång kampanj med nästan femtio uppdrag och få uppdrag känns likadana. Uppdragsdesignen är varierande och intressanta där man ska göra allt ifrån att spana på Imperiet, slå ut konvojer, skjuta ner fienden innan de hotar viktiga baser eller ställa till problem för dina rivaler. Även de uppdrag som känns rutin har sitt syfte i storyn även om det finns några specifika uppdrag som är frustrerande svåra.

De olika skeppen känns unika att använda; alltifrån den avancerade A-Vingen med sin tunna profil till X-Vingen som balanserar eldkraft, fart och sköldar i en optimal kombination. Till de långsammare skeppen hör Y-Vingen och B-Vingen som båda i gengäld kan ställa till med besvär för större skepp samt din familjs transportskepp som visserligen är långsamma men kommer med starka sköldar och kanontorn som kan styras från cockpit.

Spelets grafik är inte mycket att hurra för så här fjorton år senare. Den har inte åldrats med någon större värdighet och trots att den var ambitiös för sin tid har den inte mycket att komma med i dagsläget. Låt inte detta avskräcka dig från spelet; modifikationer existerar som uppgraderar grafiken till ett mycket mer modernt snitt och dessa är lätta att installera. Att göra det uppmuntras å det bestämdaste då spelet känns mycket mer livligt och inlevelsefullt med de nya texturerna och effekterna än vad det gör med de gamla.

Ljudet är där spelet verkligen skiner. Det tematiska soundtracket baserat på John Williams verk blir mer dramatiskt om du är i strid, annonserar ankomsten av fientliga skepp eller om du segrar i striden. Det gör varje upplevelse till unik även om man ibland hör vissa delar av musiken lite väl ofta. Till detta kommer de utsökta ljudeffekterna från laserkanoner av både större och mindre typ, vapen och motorljud – TIE skeppen skriker sig igenom rymden precis som de ska när du flyger nära nog och laserkanonerna sitter som smäck närhelst du sätter ett skott rakt i fiendens akter. Slutligen så finns det en lång rad röstskådespelare som bidrar till stämningen i uppdragen och bidrar till inlevelsen.

Det enda som kan vara ett problem för gemene man är att spelet kräver en styrspak. Inte ”rekommenderat”, det kräver en. Spelet vägrar starta utan en och även om du kan använda en spelkontroll eller ett digital USB Enhet för att kringgå detta är spelet helt enkelt bättre med en styrspak som gör spelet mycket mer inlevelserikt och har du inte en kommer det kosta dig runt femhundralappen att köpa en.

Något som tjänat spelet väl genom åren är att det finns ett mycket aktivt moddingcommunity till det. Som jag skrev ovan har grafiken förbättrats genom modifikationer (som ni kan se i skärmdumparna till den här recensionen) genom det oförtröttliga arbetet av X-Wing Alliance Upgrade Projekt. Deras mod som lägger till TrackIR, VR Stöd, bättre grafik och andra förbättringar är näst intill ett krav såvida man inte benhårt vill ha den ursprungliga upplevelsen.

Det är nu jag hör dig tänka onda tankar om rebellavskum som vägrar foga sig under den mäktige Kejsar Palpatine. Du tänker att du hellre vill flyga med Darth Vader och skapa fred och ordning i galaxen. Oroa dig inte. X-Wing Alliance kan – namnet till trots – förse dig med det också. En ambitiös kreatör håller på att återskapa det klassiska TIE Fighter så att det kan spelas i den mycket mer uppdaterade Alliance-motorn och det är helt gratis. Modifikationen är av utmärkt kvalité och rekommenderas när du spelat klart X-Wing Alliance; mycket på grund av den högre svårighetsgraden. Har du aldrig spelat TIE Fighter tidigare så är Reimagined-Kampanjerna ett bra sätt att tjäna imperiet och få en ny upplevelse på köpet.

Slutligen så är X-Wing Alliance det absolut bästa som finns på marknaden idag om du vill på ett realistiskt och inlevelserikt sätt flyga ett jaktskepp i strid mot dina fiender. Priset som begärs för spelet är skrattretande lågt med tanke på hur många timmar underhållning det kan ge dig och det kommer för evigt finnas som ett av de bästa Star Wars spelen som någonsin gjorts. Spelet finns för en spottstyver på Steam eller Good Old Games.

Spelet är testat på en stationär dator med följande prestanda:
Processor: AMD Ryzen 7 5800X3D
Grafikkort: Palit GeForce RTX 4070 Dual OC 12GB
RAM: 32GB @ 3200 MHz
Upplösning: 2560×1440@144Hz (32 tum)
Hårddisk: Intel 660p SSD 1TB / Samsung 870 EVO 2TB SSD