World of Warcraft. Jag lovar, det är vad alla tänker på när man säger onlinespel. Det är i alla fall det mest populära och tillsammans med EVE Online skapar det bilden av människor som spelar dagarna i ända, försakar sina sociala liv och skapar rubriker om att de antingen angripit någons virtuella begravning eller att en massiv rymdstrid ägt rum och skepp till ett värde av flera miljarder virtuella krediter gått förlorade. Någonstans därunder finns det flera andra spel som visserligen inte får lika mycket uppmärksamhet men som ändå kan vara mer intressanta.

The Old Republic är – tillsammans med det minst lika bra Star Trek Online – ett av dessa nästan bortglömda spel som inte riktigt förtjänar den status de hamnat i. Båda har till slut blivit Free to Play och kan idag installeras och spelas utan att betala en krona; dock till priset av vissa bekvämligheter. The Old Republic ansågs innan det kom ut kunna konkurrera med World of Warcraft till den grad att ASUS körde en något missriktad rebranding till ”Republic of Gamers.”

Det är frestande att dra likhetstecken mellan World of Warcraft och The Old Republic men förutom att stridssystemet har vissa likheter är de båda spelen olika. Klasserna har olika berättelser och du kan interagera med karaktärer och välja vad du skall svara. Du får ett rymdskepp som används att resa mellan de olika planeterna och i de grundläggande instanserna läggs inte samma behov på att ha tank, healer och korrekt antal DPS; man kan skjuta sig igenom dem med enbart DPS vilket är uppfriskande för alla som väntat en halvtimme på att en Tank ska bli tillgänglig.

Till skillnad från ett traditionellt MMO så behöver man knappt låtsas om att det finns andra människor i det. De flesta instanser kan spelas i berättarläge så att man kan ta sin tid med dem, starka motståndare som kräver flera spelare måste inte besegras för att fortsätta storyn och du behöver inte vara med i ett gille – även om det rekommenderas för de bonusar de för med sig.

Stridssystemet är enkelt att använda men känns rent spontant mer gjort för de klasser som slåss på avstånd. Att skjuta saker som Commando eller Sniper känns riktigt bra, samma sak att använda kraften hos en Sage eller Sorcerer för att krossa fienden. Att slåss i närstrid med ljussabel i hand är dessvärre inte lika tillfredsställande; kanske för att din självlysande pinne inte är lika kraftfull som man vant sig från spel som Jedi Outcast eller Fallen Order.

The Old Republic fortsätter där de två tidigare spelen Knights of the Old Republic I & II slutade men kräver ingen djupare kunskap om de spelen. Skillnaden mot föregångaren är dock att du skapar din egen berättelse. Ditt ursprung spelar stor roll i detta och har sin egen historia vilket gör att varje genomspelning bjuder på en annorlunda upplevelse. Detta gäller både i din klass ursprungsberättelse och expansionerna där dina val påverkar vad för rykte du får, vilka karaktärer du interagerar mest med och rentav vilka som överlever eller inte. Till din hjälp får du också följeslagare som kan slåss eller hålla dig vid liv och dessa kommer med sina egna bakgrundshistorier och preferenser.

Det är välskrivna berättelser som långsamt bygger upp din karaktärs förmågor tillsammans med deras rykte i galaxen. Detta kombineras även med ett intressant system där man väljer mellan den ljusa och den mörka sidan. Dessa val som varierar mellan att vara intressanta moraliska ställningstaganden kan även handla om att döda för att det är roligt eller ta ett korkat beslut för som vi alla vet är den goda sidan idioter men det känns sällan som endera val är det enda rätta. Är det kanske inte bättre att avrätta krigsbrottslingen så han aldrig kan göra om det?

Om du vill ha en snabböversikt över vad du kan vänta dig från varje klass finns en lista i slutet av recensionen men jag skulle personligen rekommendera att du börjar med någon av de klasser som kan använda kraften; deras plats i historien känns mer självklar i expansionerna.

Ljudet i spelet är perfekt. Ljudeffekterna från strålvapen och ljussablar blir aldrig upprepande eller tradiga och musiken blandar klassiska stråk ur John Williams verk tillsammans med nyskrivna kompositioner som bidrar starkt till stämningen. Röstskådespelarna gör också ett fantastiskt jobb, framför allt Agenten, Inkvisitorn och den kvinnliga Troopern vars röstskådespelare är ingen mindre än Commander Shepard själv.

Grafiken gör sitt jobb men den är knappast imponerande. Den lider också mycket av det för onlinespel klassiska problemet av att senare material ser bättre ut på ett sätt som nästan skaver sig med den ursprungliga stilen då man aldrig uppdaterade den äldre grafiken till den nya standarden. Vissa karaktärer får därför lite olika utseende baserat på var i storyn du är men jag tycker aldrig det tar ifrån upplevelsen.

Spelet gör det aldrig riktigt nödvändigt att betala för att få grundupplevelsen men vill man ha den lite mer utökade upplevelsen behöver man låsa upp expansionerna – och helst även också lite quality of life ändringar – kan man antingen låsa upp dessa för en engångskostnad eller betala en avgift per månad. Avgiften är också nödvändig för att komma åt de senaste expansionerna men behöver bara betalas en gång – sedan är de upplåsta även om man slutar att vara prenumerant. Att ha köpt något gör också att man får preferred status vilket är ett mellanting mellan prenumerant och gratisspelare.

Spelet uppmuntrar dig att köpa dräkter och vapen i det tillhörande Cartel Market för riktiga pengar – men om man verkligen vill kan man också köpa dem för spelets egen valuta. Det är dock inget som är praktiskt möjligt som gratisspelare; spelet är hårt drabbat av inflation och de mest eftertraktade dräkterna går lätt på hundra miljoner krediter eller mer. Det går att hitta fullt dugliga dräkter bland de som finns i spelet också och Outfitter låter dig se ut på precis det sätt du vill och till med växla mellan flera förutbestämda uppsättningar kläder.

I slutändan är Star Wars: The Old Republic en riktigt rolig upplevelse för de som vill uppleva kärnan i historien utan att nödvändigtvis punga ut en massa slantar för det. Samtidigt är det en upplevelse som håller för att spela flera gånger som olika fraktioner eller olika klasser. Dessutom är den första fixen gratis och kosta börjar det först göra när du vill spela vidare eller göra något avancerat i spelet. Låter det lockande, ladda ner på Steam och ha så kul!

Detta är en översikt över de klasser som finns i spelet. De kan kombineras med fyra stilar som bestämmer vilket vapen och vilka förmågor din karaktär kommer ha. De rekommenderade stilarna är de som innan patch 7.0 var de enda tillgängliga för den klassen. I slutändan rekommenderar jag dig att välja det du tycker verkar coolt och som passar den sortens karaktär som du vill vara. Vissa okonventionella val fungerar bra tillsammans – te x Trooper Sniper och Mercenary Agent.

Jedi Knight:
Rekommenderad Stil: Guardian eller Sentinel
Detta är med vissa tillägg Knights of the Old Republic III och den klass du ”egentligen” ska spela igenom spelet. Berättelsen bjuder dock inte på några större överraskningar och att spela en äkta Jedi blir i längden dessvärre lite tråkigt. Om du vill spela en karaktär stark i kraften men inte vet vad är det ärligt talat ett bra val så länge du är moraliskt flexibel.

Jedi Consular:
Rekommenderad Stil: Shadow eller Sage
En vis Jedi med stark koppling till kraften som vars berättelse dras ner av en svag början men som mot Akt 3 och Expansionerna börjar bli betydligt mer intressant. Ett något annorlunda val men om du som Jedi vill göra mer än slå på folk med en färgglad pinne fungerar det väl.

Trooper:
Rekommenderad Stil: Vanguard eller Commando
En äkta soldat som både ger och tar order. En helt okey berättelse som lyckas väl med att presentera intressanta moraliska val utan att det nödvändigtvis finns ett rätt svar. Perfekt för personer som tittat för mycket på Clone Wars och vill spendera spelet i Stormsoldatsrustning.

Smuggler:
Rekommenderad Stil: Scoundrel eller Gunslinger
Mer Hondo Onaka än Han Solo även om kompanjonernas influenser helt klart är från den senare. Med en strålpistol i ena handen och ett glas correliansk whiskey i det andra är ute efter att tjäna pengar, flyga snabba skepp och ligga med allt som har två eller fler ben. Ursprungsberättelsen är bra men känns konstig i expansionerna.

Sith Warrior:
Rekommenderad Stil: Marauder eller Juggernaut
Om du gillar att slå saker med färgglada pinnar men nödvändigtvis måste vara Emo kring hela saken. Förvånansvärt bra berättelse som fungerar bäst med en Krigare som följer den ljusa sidan av Sithläran; som mörk är den bara förutsägbar och tråkig.

Sith Inquisitor:
Rekommenderad Stil: Sorcerer eller Assassin
Utan tvekan spelets roligaste upplevelse förutsatt att du uppskattar nattsvart humor. Den ljusa sidans Inkvisitor försöker göra Imperiet till en bättre plats; den mörka sidan är en kaotisk sarkastisk kraft som tycker att alla problem kan lösas med lite chockterapi. Berättelsen om kraftens mysterier är tillräckligt intressant för att engagera. Perfekt för Palpatine-Wannabes.

Imperial Agent:
Rekommenderad Stil: Sniper eller Operative
Som medlem i Imperiets eget Gestapo är din roll att skydda Imperiet från missnöjda medborgare, skapa allianser, undanröja hot och infiltrera republiken. Universellt ansedd som en av de bästa berättelserna i spelet men kanske inte den man bör börja med.

Bounty Hunter:
Rekommenderad Stil: Powertech eller Mercenary
Om du tyckte de första avsnitten av The Mandalorian var de bästa så kommer du få mycket av den här berättelsen om en man vars strålpistol är till salu för bara några krediter. Du kommer få se tillräckligt mycket Mandalorians för att nöja det mest kräsna fan. Berättelsen vinner inga priser och faller egentligen bara på tråkiga kompanjoner.

Spelet är testat på en stationär dator med följande prestanda:
Processor: AMD Ryzen 7 5800X3D
Grafikkort: MSI NVIDIA Geforce 2070 Super
RAM: 32GB @ 3200 MHz
Upplösning: 2560×1440@144Hz (27 tum)
Hårddisk: Intel 660p SSD 1TB / Seagate Barracuda 4TB