(Recensionsexemplar tillhandahållet av Förlaget)

Det är något speciellt med debutromaner. Ofta är det innan författaren har fått en specifik stil som författare och även om jag vet att förlag är lika nitiska med redigering som alltid så är de ofta intressanta ändå. Bland de mest intressanta debutromanerna finns Jallais ”Spionen på FRA” och Lars Wilderängs ”Midvintermörker”, två böcker som ligger relativt långt ifrån vad författarna senare skulle bli kända för – inte i tema men i sättet de skriver. Invasionen är Björn Renbergs debutroman och det kommer bli intressant att se om boken visar på toppen eller början av potentialen för författaren.

Handlingen är förtjusande vag. Fienden står i Stockholm och ett par spaningssoldater får uppdraget att ta sig igenom fiendens linjer för att leda in artilleri mot fiendens bas. Den första tredjedelen av boken är utan tvekan den bästa delen. Ingående beskrivs arbetet bakom linjerna där soldaterna måste verka med stor försiktighet för att inte skjutas bort som mål på en skyttebana av de ständigt vakande drönarna. Det finns inte tillräckligt av något och varje misstag kan leda till döden. Det är en målande och framför allt intensiv beskrivning som behåller spänningen även i avsaknad av händelser. Björn Renberg har inga som helst problem att få mig att både tycka det som sker är trovärdigt och det är utsökt välskrivet.

Dessvärre så håller sig inte författaren till denna starka inledning. Utan att avslöja för mycket så gissar jag att Björn helt enkelt tyckte det hände för lite och började lägga till saker i formeln som visserligen fortfarande är intensiva och intressanta men som tar bort mycket av inlevelsen. Det är för all del inte ett nytt misstag av en debutförfattare men jag tycker att förlaget kanske borde varit lite mer närvarande med saxen; om man nu kan klippa bort koncept ur en hel bok.

Det betyder inte nödvändigtvis att tilläggen i sig är objektivt dåliga; det betyder bara att jag fann dem distraherande från vad jag såg borde varit bokens fokus. Det var helt enkelt några delar av handlingen jag hade svårt att ta på allvar i bokens hyperdetaljerade och fokuserade narrativ; de kändes helt enkelt främmande i sin egen värld. De delarna är dock inte mindre välskrivna för det; de är detaljerade och intensiva. Enda delen då boken frångår den delen är framåt slutet då avslutningen känns oförtjänt på grund av alla koncept som lagts till boken.

I slutändan så tror jag att det jag ser som nackdelar är subjektivt. Det går inte att förneka att boken håller ett högt tempo, är spännande och som debutroman sett är bra. Jag kommer absolut hålla utkik på vad Björn Renberg skriver i framtiden för det kommer antagligen vara värt att hålla ögonen efter. Efter den här starten tror jag bara gott om framtida böcker.