Alla författare har en niche eller ett kännetecken. I somliga fall är det något som cementerats i legender – som hur Steven Spielberg ofta låter något viktigt visas i en bils bakruta – och i andra fall där vi vi inte behöver nämna exempel så är det bara en författare som tror sig vara klyftig men i själva verket vill undvika att hitta på nya saker.

David Bergman – vars tidigare böcker är 36 Timmar och 6 Dagar – har inom svensk militärthriller hittat sin egen lilla del, hälften framtidsvision och hälften önsketänkande som skapar ett koncept jag tidigare döpt till Sweden-Fuck-Yeah. Detta koncept tillhör utan tvekan den första kategorin; kanske för att det vävs in i handlingen på ett sätt som gör att man nästan inte tänker på det hela. Sverige har attackhelikoptrar av två olika sorter? Varför inte, det vävs tydligt in i handlingen och belyses inte. Och vet ni vad? Det fungerade i två böcker. Med Kodnamn Aurora försöker David Bergman sig på konceptet tredje gången gillt.
Kodnamn Aurora börjar på en plats som i skrivande stund har mycket gemensamt med utanför mitt fönster, massor av snö och på tok för kallt. En helikopter på världens tak där ett förräderi av högsta graden äger rum sätter igång handlingen i en rasande fart och därifrån tar den enbart kortare pauser tills den når sin upplösning. Gillar man långsam uppbyggnad kanske man kan störa sig lite på detta men likt föregångarna i serien äger boken rum under ett mycket kort tidsspann så det känns logiskt.

Boken fortsätter historien som började med 36 Timmar och utspelar på det stora hela i samma värld. Således blir bakgrunden bekant för de som hängt med i tidigare böcker men för de som inte gjort det kan karaktärerna introduceras näst intill för fort. Det är nästan ett krav att ha läst tidigare böcker i serien vilket inte på något vis är något negativt.

Det går inte att säga så mycket om historien utan att avslöja för mycket men det som går att säga är att den känns närmare nutiden än vad de andra två böckerna gjorde. Där de andra böckerna nästan kändes som en alternativ verklighet så kan den här mer beskrivas som ”tio timmar in i framtiden” och jag tror att det i slutändan var ett bra beslut.
Även om boken är snabb och intensiv saknar den inte riktigt problem. Viktiga detaljer för världen ifråga avhandlas i pauserna mellan action, det finns fortfarande lite osammanhängande delar från första boken i delen och boken förlitar sig på att du knivskarpt kommer ihåg vilka alla är. Det sista är inte negativt om man som en annan läst en roman för mycket av en författare som jag inte längre recenserar här på Logementet.

Mellan all ny teknologi David Bergman låter sina huvudkaraktärer leka med, den aningen annorlunda platsen där romanen utspelar sig och själva historien så tycker jag att författaren har lyckats mycket bra med Kodnamn Aurora. I en värld som har haft alltför mycket realism på senaste tiden känns det faktiskt riktigt trevligt att djupdyka ner i Arktis kalla vatten och glömma bort allt med lite klassisk äkta Sweden-Fuck-Yeah.