Det är fanimej inte lätt att bli stridspilot. Jag har inte ens försökt. Efter uttagningen med dess rigida tester så väntar en utbildningsperiod på fem år innan du självständigt får spaka en JAS 39 Gripen. Det är bäst att du är säker på ditt yrkesval om du går den vägen och söker medans du har ungdom och hälsa för att prestera ditt bästa.

För oss andra som har varken eller så kan det bli lite svårare med att få Försvarsmaktens nådiga tillstånd att hänga med ens i ett transportflygplan såvida man inte råkar vara någon slags influencer – då verkar man kunna få flyga om man råkar ha större delen av en målgrupp som lyssnar på en. Det har inte jag. Det har antagligen inte du. Så vad finns kvar?

Det finns givetvis flygsimulatorer och är det något många har talat om den här sommaren så är det Microsoft Flight Simulator. Visst, det är en bra början om man bara vill mysflyga lite och titta på sitt hus från luften men vad finns det för något om du vill slåss mot andra, lära dig flygplanens system och landa på hangarfartyg?
DCS World är inte en ny simulator. Faktum är att det lanserades så tidigt som 2010 med den klassiska A-10C Thunderbolt som främsta dragplåster och men även då baserades många av funktionerna på Lock On: Modern Air Combat och dess expansioner Flaming Cliff 1 till 3. 2011 utökades konceptet till DCS World som gjorde grundupplevelsen med en karta över Kaukasus och flygplanet SU-25T gratis att ladda ner för samtliga. 2013 utökades simulatorn med en rad flygplan från Lock On under namnet ”Flaming Cliffs 3” och utökade därför möjligheterna för spelarna att samarbeta och flyga tillsammans.

Under åren som gick så började en rad med tredjepartsutvecklare hoppa på projektet och utveckla flygplan till spelet. MiG 15, MiG 21, Mirage 2000, UH-1 Huey, AJS 37 Viggen och flertalet maskiner från andra världskriget fanns att köpa till. Samtidigt utökades också stridsskådeplatserna med en karta över övningsområdet i Nevada och en lekplats för propellerkärrorna över Normandie. Riktigt populärt tror jag inte DCS blev tills flaggskeppet F/A-18C Hornet släpptes.

Detta var en milstolpe för spelet som gav Eagle Dynamics en plats i rampljuset igen. Det var första gången som gemene man fick möjligheten att sätta sig i ett modernt stridsflygplan och hemma vid datorn lära sig alla systemen och hur de skulle nyttjas i alltifrån luftstrid, attackuppdrag eller landning på hangarfartyg. Sedan dess har fler moderna flygplan som F-16C och JF-17 Thunder tillkommit vilket ökar valmöjligheterna.

Något som hjälpt populariteten är också att det släppts nya områden att flyga över – som Hormuzsundet och Syrien – för de som vill planera anfall baserat på vad de läst i nyheterna.
Det viktigaste att poängtera innan vi går in på vad du behöver är att DCS World inte är ett spel i ordets sanna bemärkelse. Det är en simulator och därför är nästan allting i det avsett att vara realistiskt. Att ha tjugo flygtimmar i ett flygplan är inte en garanti att du kan allting om det eller ens allt du behöver veta. Att lära sig alla system och att använda dem i stridens hetta tar tid men är också förbannat tillfredsställande när man väl har gjort det. När du väl hoppar in i Multiplayer mot andra människor så kan du också glömma allt vad balans heter. Har du tur har personen som skapar scenariot tänkt på saken men annars får du tolerera att somliga plan helt enkelt är bättre och mer mångsidiga än de äldre kärrorna.

Nu när vi avhandlat den saken så kan vi gå in på hårdvaran. DCS World kräver en rätt okey spelburk – närmare bestämt en PC då det inte finns till Macintosh eller konsol. Så länge du har ett grafikkort från de senaste fyra åren, 16GB Ram och en SSD att installera spelet på lär du klara dig bra men det är inte den enda hårdvaran som rekommenderas. Du rekommenderas också ha en flygspak, gärna med Throttle. Dessvärre har priserna på detta ökat i och med Microsoft Flight Simulators släpp i somras och att hitta rätt utrustning är inte längre lika lätt som det en gång var. Bäst är om du hittar ett HOTAS (Hands-on-Throttle-and-Stick) som X52, X56, TM1600 eller Warthhog beroende på ambition och prisnivå.

Lite senare när du blivit varm i kläderna så kan även TrackIR eller motsvarande sensor som låter dig använda huvudet för att titta runt vara ett vettigt val. Samma effekt kan givetvis uppnås i VR men då behöver du en matchande burk för att få ut vettig prestanda. En annan sak du kan kolla på efterhand är pedaler – viktigt om du ska flyga helikopter. Det sagt så kommer man nästan alltid klara sig helt okey om man börjar med en helt vanlig flygspak, allt annat kan byggas på efterhand.
Innan du köper någonting så bör det nämnas att DCS har reor flera gånger per år, ofta kring vår, höst och jul. Om man tycker att priset på en modul är lite väl högt så är det värt att ha lite is i magen och invänta en av reorna där nästan alla moduler har fått priset reducerat. Jag rekommenderar också av den här anledningen att man spelar StandAlone OpenBeta – nästan alla multiplayerservers kör Open Beta och om man laddar ner klienten direkt från Eagle Dynamics hemsida så får man tillgång till reor som ofta är längre och äger rum oftare än de på Steam.

Sedan behöver du tänka på vad du ska flyga för flygplan. Rätt svar är givetvis ”det plan som intresserar dig”. Oavsett vilket plan du väljer så finns det på Eagle Dynamics User Files en rad med uppdrag och andra tillbehör så även om du bara vill flyga ensam betyder det inte att du har brist på något att göra, även om själva modulen skulle komma med få uppdrag och kanske rentav utan Campaign, dvs en serie uppdrag som skapar en egen historia.

För nya piloter så rekommenderar jag främst två flygplan. Det första är Boeings F/A-18C Hornet. Förutom att det har väldigt mycket uppdrag att köpa eller ladda ner så är det mycket kapabelt i multiplayer samt förvånansvärt enkelt att lära sig att flyga. Den mesta av tiden i planet går ut på att lära sig de lite mer knepiga sakerna som lufttankning, landa på hangarfartyg, djupdyka i de avancerade vapensystemen eller motsvarande men att starta, flyga och landa på en flygbas är något de flesta kan göra i en Hornet.
Det andra planet är Sveriges stolthet, Saab AJS 37 Viggen som är ett av simulatorns lite mer unika kärror. Visserligen är det specialiserat på att ägna sig åt attackrollen men det är lätt att lära sig flyga, kommer med tre kampanjer, en rad uppdrag och är väldigt enkel att starta upp och flyga; djupdykningen i systemen och kontroll av vapen som sällan ger utrymme för misstag är mycket av den senare behållningen i modulen.

De andra planen har sina fördelar och nackdelar. Det finns egentligen varken rätt eller fel i valet av modul, värt är att man ska tycka att planet är värt att lära sig. Somliga flygplan som MiG 21 Fishbed och F-14 Tomcat är välgjorda moduler där planet planerar din hastiga och våldsamma död i varje ögonblick och man får hålla koll på sensorerna; amerikanska F-16C Viper och kinesiska JF-17 Thunder är ungefär lika mångsida som F/A-18C även om de är helt landbaserade. Huvudsaken är att du ska ha ett intresse att lära dig planet och dess system men själv rekommenderar jag att man börjar med en modul och lär sig den och enbart kompletterar med kartorna om man tröttnar på att flyga i samma omgivningar.

Känner man att man vill testa hela konceptet utan att lägga en krona så finns det alternativ för det också. När man laddar ner DCS World så får man SU-25T att leka med och det går utmärkt att flyga på flertalet servrar med planet – eller för den delen skapa något eget i uppdragsskaparen. Annars kan man pröva på gratis modifikationer som A-4E Skyhawk eller MB 339; den senare håller sådan kvalité att den dessutom är på väg att bli officiell modul.
Så du har din speldator, din flygspak, du har valt ut ett flygplan och är redo att sätta igång efter att ha lärt dig grunderna? Vad finns det att göra; är det som Flight Simulator där man bara flyger runt? Det kan vara det om du vill att det ska vara det. Att bara flyga planet för att man tycker det är kul är ett alternativ men det finns flertalet aktiviteter som man kan ägna sig åt.

Spelar du ensam så finns det som jag tidigare nämnt uppdrag att flyga och ofta följer dessa med i modulen eller kan enkelt laddas ner gratis från ED User Files.  Vill man spela en serie uppdrag som oftast följer ett fälttåg finns det Campaigns som är mellan 5 till 15 uppdrag och detta är i min mening det roligaste sättet att uppleva modulerna på om man inte spelar med andra. Givetvis har du också möjlighet att skapa dina egna uppdrag i uppdragseditorn; så länge du har en idé om vad du vill göra kommer det finnas något att flyga.

Vill du spela med andra så finns det ett flerspelarläge. Det finns två vanliga sätt att flyga med andra där det vanligaste är att man hittar en grupp att flyga med och deltar i deras aktiviteter. Framstående svenska sådana är NOSIG, MasterArms och 37. Stridsflygsdivisionen som alla skriver sina egna uppdrag som medlemmarna får utföra. Det är värt att notera att det ibland kan ställas krav på att man ska behärska olika system eller en modul för att kunna utföra uppdraget men ofta brukar även träning erbjudas så att alla har kunskaperna som krävs.
Vill man flyga på offentliga servrar som oftast kommer med sitt eget community så finns det dels spelare mot datorn (Players vs Environment eller PVE). Här är målet att arbeta som ett lag mot motståndare som kontrolleras av datorn, oavsett om det är markfordon eller flygplan. Oftast så finns en frontlinje, möjlighet att ta över flygbaser och målet rent allmänt är ofta att vara en del i ett större lag som alla försöker ta terräng från fienden. Bra exempel på sådana här servrar är Hoggit: Georgia at War samt Red Sands.

Att flyga mot andra spelare (Player vs Player) tar sig ofta olika former. Den mest grundläggande är sk AirQuake där fokus egentligen ligger på luftstrid på nära håll, man startar i luften och kommer direkt in i själva striden. Oftast är man begränsad till automatkanoner och jaktrobotar och flyger över ett begränsat område. Blir man nedskjuten så kommer man mycket snabbt tillbaka in i matchen. Oftast finns det ingen direkt vinnare utan tanken är mest att öva på grunderna i luftstrid eller helt enkelt flyga en kortare stund.

Är man ute efter en lite större utmaning så finns det servrar som Dynamic DCS och motsvarande där målet är att vinna över fienden på både marken och luften. Att transportera marktrupper, placera ut stridsvagnar och luftvagnssystem och förstöra fiendens densamma är en grundsten i dessa uppdrag där man ofta understödjer varandra i målet att hindra fienden från att avancera. Det är inte ovanligt att man också planerar attackerna på förhand och avdelar vem som skall göra vad för maximal verkan.
Detta är inte en recension så jag kommer inte direkt att avsluta det här med att ge DCS ett betyg. Det är väldigt individuellt huruvida man gillar DCS eller ej samt huruvida man har tiden att lägga ner på det. Jag skulle gissa att jag lägger ner kanske tre-fyra timmar per vecka om jag inte flyger mycket och än mer om jag är på humör att flyga oftare. Samtidigt så är det också en hobby som har sina krav; inte bara i hårdvara utan också i att repetera moment. Om man inte gjort något på ett tag är det dessvärre lätt att glömma bort.

Har du dock ett genuint och passionerat intresse för Stridsflygplan eller simulatorer i allmänhet och lockas av tanken att lära sig allt som finns att lära sig om system och taktik så är DCS helt enkelt det bästa alternativet på marknaden. Vill du bara skjuta ner folk i några minuter utan att behöva plugga så kanske War Thunder eller World of Airplanes passar bättre.

Spelet är testat på en stationär dator med följande prestanda:
Processor: AMD Ryzen 5 3600 6 Kärnor
Grafikkort: MSI NVIDIA Geforce 2070 Super
RAM: 32GB @ 3200 MHz
Upplösning: 1920×1080@144Hz (27 tum)
Hårddisk: Intel 660p SSD 1TB / Seagate Barracuda 4TB