I min recension av Ett halvt år, ett helt liv så återkom ett namn flera gånger – Johanne Hildebrand. Det är kanske inte så konstigt eftersom boken avhandlar den period som densamme gjorde sig ett välkänt namn som krigskorrespondent under inbördeskriget i Jugoslavien. Denna unika personlighet – och kanske också det rykte för journalistisk integritet – som hon gjorde att hon återigen valde att vilja åka till en plats som andra flyr ifrån och rapportera ifrån ett krig. Den här gången valde hon att åka som Försvarsmaktens första inbäddade Journalist och inte för en tidning; hon ville skriva en bok.

Krigare – som är just den boken – följer de svenska soldaterna i FS19 under 2010 när de försöker upprätthålla något mått av ordning i Mazar-E Sharif i Afghanistan och samtidigt agera som stöd för lokalbefolkningen och den lokala ordningsmakten. Blandat med översikten om vad som sker i olika delar av landet så finns även de personliga historierna – det dagliga livet, om Missionsveteranen som har svårt att hitta någon stabilitet hemma, om OMLT som slåss tillsammans med den Afghanska Armén, om skyttesoldaterna som måste köpa egen utrustning för att den som de får ut inte duger och om tristessen, lokalbefolkningens hopp och förtvivlan, saknaden av anhöriga och de olika skälen till varför man frivilligt väljer att åka till en krigszon.
Vad som gör boken bra är samma saker som gör den tidigare nämnda Ett halvt år, ett helt liv till en utmärkt bok. Man får en mycket bra översikt över både skribentens erfarenheter och hur de hör hemma i det större sammanhanget; en översikt som gällande det ibland tragikomiska i krig är helt nödvändig. Samtidigt så är det en persons upplevelser man läser och det krävs en skicklig författare för att blanda dessa två delar till en sammanhängande berättelse. Det skadar inte att Johanne även lyckas mycket bra med att skriva dramatiskt på ett inlevelsefullt sätt – säkerligen ett arv från hennes skönlitterära böcker som föredömligt passar in och som fler journalister skulle behöva lära sig. Tillsammans med ämnet det avhandlar så gör det boken i det närmaste unik.

Kanske förstärks mina intryck av boken något av det möte jag var på med Fredsbaskrarna och där fick en unik inblick i både personen och i vissa fall historierna bakom boken – komplett med bilder från resan som aldrig visats förr. Det var en fascinerande upplevelse och en som jag tycker förstärker boken vid omläsning. Som tur är boken dock så välskriven och intressant så att det knappast är nödvändigt för att tycka om den och jag ger utan att tveka boken mina varmaste rekommendationer!

Boken kan laddas ner som PDF gratis på Cornucopias blogg men jag rekommenderar verkligen att vid möjlighet köpa den fysiska utgåvan.