Jag hade idag nöjet att ha tiden med att passera förbi Skeppsbron där den ryska korvetten (Fregatt om du frågar NATO…) Steregushchy låg förtöjd. Normalt tar jag mig den här tiden varje gång jag får tips om att örlogsfartyg besöker staden; men idag var det lite speciellt. Allmänheten fick nämligen i vänskapens intresse en kortare visning av fartyget.

Vid kajen där båten till fartyget avgick spelade dessutom fartygets orkester, och jag hörde till en av de första grupperna som skjutsades ut för visningen av korvetten.

Vid ankomsten fick vi se oss omkring på akterdäck en kortare stund medans vi beskådade de återvändande sjömännens mönstring av vakthavande officer. Vi samlades dock relativt fort upp av en svensk officer som agerade tolk åt fartygets sekond som var vår guide ombord. Vi fick instruktioner att inte avvika från gruppen och att vi skulle bli informerade om fotografering inte skulle vara tillåten av någon anledning. Intressant nog tilläts inte video; ett resonemang jag inte riktigt kunde förstå.

Det visade sig väldigt fort att gå fel var en näst intill omöjlig uppgift, framför allt om man hade velat. Vid varje dörr stod det en sjöman som såg till att man höll sig med gruppen. Flera andra i gruppen uttryckte på hemvägen att de tyckt detta varit kusligt, men det är antagligen en god idé om man ska bjuda in en grupp civila från ett annat land på sitt fartyg, framför allt när få av sjömännen ifråga talar ett gemensamt språk.

Snart nog fick vi fortsätta upp mot Kommandobryggan. Det blir nog aldrig en sjöman av mig är jag rädd, främst på grund av de förbannade stegarna, i god kombination med både min längd och det faktum att jag hade en väska på ryggen.

På bryggan inbjöds vi att sitta i kaptenens eller sekondens stol (Hädelse!), förevisades rorgängarens plats och lyssnade på en kortare beskrivning av fartygets egenskaper och besättning.

Efter detta var turen slut, och vi eskorterades tillbaka till båten som redan hade fört den tredje gruppen ombord. Det var en mycket trevlig tur som vi bjöds på, även om jag tyckte språkbarriärerna var lite tråkiga. Det hade varit trevligt att få en inblick i hur de ryska tjänstemännen uppfattade sin tjänstgöring, staden och livet ombord. På vägen från Fartyget bjöds det dock ett bra tillfälle att ta lite bilder på fartyget som helhet.