(Tack till Tamas Kovacs för recensionsexemplaret)

Det finns bra idéer och det finns dåliga idéer. Somliga är dåliga som utförs på ett dåligt sätt, somliga är bra som utförs på ett bra sätt. Ytterligare andra är dåliga som utförs på ett bra sätt och sedan har vi den mest tragiska kategorin av dem alla. En bra idé som helt enkelt är dålig genomfört. Låt detta sätta tonen för vad som missledande kallas för en recension, men som jag misstänker kommer bli en utmärkt ursäkt för mig att häckla designvalet som gjorde vad som är i princip en utmärkt replika till ett airsoftvapen. Så det är med dessa ögon vi plockar upp och tar en närmare titt på Dboys Kar98K.

Karabiner 98K är egentligen inte alls en karbin, utan ett gevär men döptes därefter då Versaillesfördraget förbjöd gevär. Det var i mångt och mycket en utveckling av det tidigare geväret Kar98B, och designen visade sig vara effektiv. Förutom ursprungsnationen själv, Tyskland så använde Sverige (som M/40, gevär för KSP Skyttar), Israel och flertalet andra länder geväret och efter kriget gavs det bort i hundratusentals av Sovjetunionen som militärt stöd. Än idag återfinns geväret i Talibaners och rebellers händer då dess rykte som ett enkelt och effektivt gevär fortfarande finns kvar.

Dboys största problem är att deras variant inte riktigt återspeglar detta.

Till det yttre är Kar98:an en blandad syn. Stocken är helgjuten och gjord i trä, vilket normalt är åtråvärt på ett airsoftvapen men finishen är väldigt konstig och ger stocken en färg som gör att man nästan anser att träet hör hemma på ett Ikeabord snarare än ett vapen. För att göra det hela roligare så är träet väldigt känsligt. Enbart genom att transportera vapnet har jag fått flertalet repor i det och det är verkligen inte acceptabelt. Kombinerat med färgen så är trädelarna (dvs större delen av vapnet) en högst oimponerande upplevelse. Metalldelarna på vapnet är mycket trevligare. Större delen av mekaniken är metall och det ser bra ut. Det finns inga trademarks på vapnet, utan man får nöja sig med de siffror som finns på det uppfällbara siktet. Själva slutstycket verkar vara av aluminium och känns bra i handen, även när man mantlat den några gånger. Precis bakom sitter en av de få plastdetaljerna som är säkringen.

I det stort hela känns bössan faktiskt rätt gedigen; men det är småsakerna som förstör helheten. I handen är bössan precis lagom tung för att vara mycket trovärdig. Och när det kommer till just trovärdigheten så är det som är bössans både största fördel och nackdel.

Den laddas med patroner. En patron, en kula. Att trycka i patronerna är extremt tillfredsställande och imponerar på omgivningen. När du mantlar så matas en kula från magasinet in i loppet för att avfyras, och när du mantlar tillbaka flyger patronen ut. Låt mig ta det där igen. När du mantlar, flyger patronen ut. Den patron som håller i kulan och som därför är nödvändig att återhämta. Det är som sagt en utmärkt idé, men det gör att ta ut bössan i spel är i det närmaste uteslutet så länge som du inte har ett hököga på var dina patroner landat någonstans.

Det är patronerna som gör bössan värd att äga; det är en riktigt cool egenskap men hur man tänkte att någon skulle kunna ta ut den i ett airsoftspel är bortom mig. Enbart på vapenbutikens skjutbana var jag nära på att tappa bort två patroner, så hur ska det gå om man är ute i skogen? Det hela görs inte bättre av slutstycket. Det tar ett tag att lära sig hur bössan skall manövreras. Långsamma rörelser är det som gäller. Inte överdrivet långsamma, men lugnt och försiktigt. Allt annat ger antingen risk att patronen matas in men fjädern inte spänns, eller att det blir en felmatning. Båda dessa saker resulterar i vapenvård; oftast att man får ta ut samtliga patroner och börja om. Det tar lite tid att lära sig men till slut kan detta undvikas.

Vapnets räckvidd är inte någonting speciellt. Bössan är fjäderdriven, alltså slutstycket spänner fjädern och chronar på hela 92 meter per sekund vilket gjorde mig smått sugen att använda den på Vapenbutikens CQB Bana som en kul grej. Sammanfattningsvis så gäller det för en person som vill spela med just det här vapnet att vara en mycket tålmodig skytt och förmåga att hålla sig gömd premieras, samt simultanförmåga nog att plocka upp hylsorna när de kastas ut.

Det går inte att komma ifrån att vapnet känns som en replika som någon bestämde sig för att konvertera till ett airsoftvapen; med många bra idéer men samtliga uselt genomförda. Jag offrar hellre historisk realism genom att ha ett magasin än dessa evinnerliga patroner som dessutom bara ger mig 5 skott innan omladdning. Högst realistiskt och mycket skoj, förutom när man faktiskt befinner sig under eld som har högre eldhastighet och räckvidd än vad du har. Det är en kul sak att leka med, och den gör sig säkert bra på väggen; men utöver det är den helt enkelt inte värd priset.