Det är i mörker som svenska folket vaknar på Annandags morgon. Ryssland anklagar Sverige för att ha beskjutit en av deras ytstridsgrupper på övning, och genomför ”säkerhetspolitiska åtgärder” för att ta kontroll över Östersjön.

Och det är också så boken Midvintermörker av Lars Wilderäng börjar. Det är någonting så ovanligt som en svensk technothriller. Jag trodde tidigare att Anders Jallai var den enda som skulle skriva någonting i genren men jag är glad över att jag hade fel. Midvintermörker kallas vår generations Operation Garbo, och det är i viss mån en jämförelse som stämmer – men inte fullt ut. Lars inser att det nya kriget inte är en långsam, mullrande pansararmé vid horisonten som skall mötas på samma sätt.

Istället möts vi att korta, intensiva sektioner där personer och händelser avlöper varandra i väldig rask takt. Avsikten verkar vara att man ska känna att förloppet går fort, och ska avspegla hur intensiv modern krigföring faktiskt är. Det lyckas Lars enligt mig oerhört bra med och får mig verkligen att ryckas med i handlingen. Det bör också nämnas att bristen på Rysk insyn gör handlingen mer spännande – motståndets motiv förblir i det dolda tills de agerat. Handlingen är intressant och skrämmande trovärdig.

Boken är skriven på ett läsvänligt språk, och genren trogen översållad med tekniska detaljer. Nästan alltid skrivs vapen och fordon ut med namn och jargongen låter avgjort äkta.

För att inte dra ut på texten alltför mycket så finner jag boken oerhört läsvärt och väl värd pengarna. Den väcker både eftertanke och funderingar om det säkerhetspolitiska läget och jag rekommenderar den till alla som är intresserade av ämnet.